Simone de Beauvoirs roman Andras Blod (1945) behandlar teman om frihet och individuellt ansvar. Protagonisten Jean låtsas älska en kvinna för att göra henne lycklig, och engagerar sig i Paris motståndsrörelse trots att han är pacifist. Att leva är att välja, predikade existentialisterna i sitt försök att finna mening i en värld utan gud. Alternativen till religiösa berättelser har tyvärr glömts bort. Konsekvenserna av det kan bli digra.
Behovet av meningsfulla gemenskaper syns i flera delar av vårt samhälle. Uppsala har flera frikyrkor; en av dem är Echurch som UNT skrev om i söndags (24/7). ”Jesus älskar dig. Det var dig han dog för och han gjorde det medan du fortfarande var en syndare” säger deras pastor och grundare, Stefan Edefors. Sammanhang som kräver att du ska erkänna dina synder för att kunna bli förlåten kan hjälpa folk – Echurch skryter om medlemmar som helats tack vare tron – men skapar också ett beroende av gruppen, kyrkan.
Religionens starka kraft visas tydligt i arbetet den salafistiske imamen Moosa Assal utför. Expressen rapporterade (24/7) hur han lyckats få flera av Sveriges kändaste rappare att sluta med våldsglorifierande musik. Salafismen är dock en radikal trosform som predikar att guds lag står över samhällets. Assals arbete är därför inte enbart av godo. Det han lyckats med kan ses som att byta ut gangsterrappens nihilism mot strikt religiöst regelverk.
Allt som kan minska gängvåldet är en samhällsvinst. I det långa loppet har vi dock mycket att förlora på att inte kunna presentera ett alternativ till religionerna. Filosofen Jesper Ahlin Marceta beskriver svenskar som individualister vilka ”betraktar sig själva som egna varelser, inte som gruppmedlemmar. Deras sociala relationer präglas av val och analys, inte underkastelse och tradition”. Det här är värden värda att kämpa för.
Skribenten och kyrkohistorikern Joel Halldorf menar att vi behöver religion för att få svar på frågor om meningen med livet. Ickereligiösa livsåskådningar kan dock fylla samma hål – utan att byta ut vår individualistiska kultur. För visst går det att finna mening utan gud. Enligt SOM-institutet tror enbart 36 procent av svenskarna på gud men de allra flesta ser sitt liv som meningsfullt.
Likt de Beauvoir gjorde måste dagens sekulära framhäva livsåskådningar bättre om fler ska finna mening med och i livet. Det finns en berättelse om medvetna val och människovärde, byggt på individualism och frånvaro av underkastelse. Den berättelsen behövs.