Byråkrati ska inte komma i vägen om man vill sänka sin egen lön.
I Sverige gillar vi ordning och reda. Vi gillar system som är förutsägbara och regelstyrda. Det har gjort att vi över tid varit väldigt ihärdiga i att standardisera. Allt från hur hög en ideal-diskbänk ska vara till hur lönesättningen på en arbetsplats ska se ut.
Den här likriktningsivern blir tydlig då och då. Ibland får man se vad som händer när fritänkare vill gå utanför boxen. Ett konkret exempel på detta har vi nyligen kunnat läsa om i UNT. Specialistsjuksköterskan David ansökte nyligen till sin arbetsgivare om något mycket ovanligt, att sänka sin egen lön.
Man skulle ju kunna tänka sig att ledningen på Akademiska sjukhuset hade regerat positivt på det här initiativet, budgeten går ju trots allt med stora underskott och varje sparad krona räknas. Men nej, Davids ansökan sköts ner.
Motiveringen till detta från sjukhusets sida var enligt David att ”lön måste sättas på objektiva kriterier och inte får involvera något tyckande”. Att bevara systemet var viktigare än att göra situationen bättre för alla inblandade parter.
Så här ser det ofta ut på arbetsmarknaden. Människors vilja att bestämma över sina egna arbetsliv prioriteras ner till förmån för stelbent byråkrati och lagstiftning.
Det är inte bara lönebildningen som är stel på många arbetsplatser. Osunda turordningsregler, för höga ersättningsnivåer vid långvarig arbetslöshet, detaljreglerande lagstiftning som avgör när och hur man får jobba, ett anställningsskydd som gör det väldigt svårt att säga upp medarbetare. Allt detta bidrar till en mindre levande arbetsmarknad med högre trösklar in för de som står utanför den.
I grund och botten är det kanske lätt att förstå varför den här typen av lagar och regler kommer till. Man vill helt enkelt säkerställa att allt går rätt till och att alla blir lika behandlade, intentionen är mycket god. Men de får också oönskade konsekvenser, de gör svensk arbetsmarknad stel och fyrkantig.
Att arbetsmarknaden ser ut så här har inte bara konsekvenser för den enskilde utan även för företag och hela ekonomin. Det blir svårare att hitta arbetskraft och att anställa någon innebär en större risk eftersom det blir svårare att säga upp.
Ska vi få snurr på ekonomin måste det vara billigare och enklare att anställa och självklart ska det vara arbetsgivaren och den anställde som tillsammans kommer överens om vilken lön hen ska ha.