Låt mig inleda med lite fakta om Uppsala kommuns upphandlingsarbete. Uppsala kommunkoncern genomför cirka 150–200 upphandlingar årligen till ett värde av cirka sex miljarder kronor. Vi har en hög målsättning när det kommer till affärsmässiga upphandlingar och att vara en attraktiv affärspartner som bidrar till målet om ett förbättrat näringslivsklimat.
I UNT tog Emma Unevik (13/7) och Monica Söder med flera (29/7) upp upphandlingar inom den offentliga sektorn och vikten av att dra lärdomar av näringslivets upphandlingar samt att avtalsuppföljningen måste bli ännu bättre.
Jag vill understryka hur viktigt det är att ständigt sträva efter att bli bättre, oavsett om man är entreprenör eller arbetar inom offentlig myndighet. Kommunens mål för upphandlingar är att genomföra bra affärer för våra skattebetalare och samarbetspartners. Alla debattinlägg om att förbättra detta arbete är välkomna.
Det finns dock en stor skillnad som är värd att belysa – ett företag drivs oftast i vinstsyfte medan i det offentliga är det på sätt och vis omvänt. Affärer genom offentlig upphandling ska vara ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbara där resurser används för att få ut mer för varje skattekrona. Helst ska det generera ett nollresultat. Det innebär att om vi gör besparingar på ett håll kan vi utföra mer av vårt kärnuppdrag eller höja kvaliteten på ett annat håll. Det offentliga kan lära sig av näringslivet, och tvärtom. En aspekt som ofta missas i debatten är att demokratiuppdraget och kommunallagen inte styr det privata. Inom det offentliga måste vi kunna påvisa hur processen gått till och hur vi aktivt motverkat eventuella jäv- och korruptionssituationer.
I Uppsala kommun jobbar vi ständigt med att förbättra våra upphandlingsprocesser. Det kan vara genom erfarenheter från en viss upphandling som bidragit till att vi fått insikt om att vi kan förändra kravbilden. Ett annat scenario kan vara att vi inför en upphandling för dialog med marknaden om vad som kan vara en lämplig kravbild samt vilka utvärderingsmodeller som skulle kunna fungera. Ofta kan vissa leverantörer önska högre kvalitetskrav, vilket ibland inte är möjligt då vi utesluter en mängd leverantörer. Inom det offentliga måste vi balansera rätt kvalitet för det behov som är föremål för upphandlingen. Låt oss ta ett exempel:
Om vi satt vårt behov och krav till 2 meter och 20 centimeter, då är det där vi har lagt ribban. Hoppar du som leverantör 2 meter och 19 centimeter är du inte kvalificerad. Hoppar du 2 meter och 40 centimeter har du kvalificerat dig, men det har även den som hoppar 2 meter och 20 centimeter. Här blir i stället priset avgörande, det vill säga det är själva behovet som avgör vad vi ställer för kvalitetskrav.
Ofta riktas kritik mot mängden formalia, krav och framförallt lägsta pris som tilldelningskriterium. Debattörerna hävdar att pris går före kvalitet, varför många leverantörer som hade kunnat bidra till samhällsutvecklingen väljer bort den offentliga marknaden.
Det framförs närmast en oro kring det faktum att pris numera är den vanligaste tilldelningsgrunden i annonserade upphandlingar. I stället för en konflikt mellan de båda kriterierna handlar det om rätt kvalitet till rätt pris med målet att varje skattekrona används så effektivt som möjligt. I lagen om offentlig upphandling anges att en upphandlare dels kan anta anbudet med lägst pris, dels ta hänsyn till andra kriterier än pris. I det fall upphandlaren väljer att utvärdera på pris måste hen även beskriva vilken kvalitet som efterfrågas. I de fall utvärdering på pris används, varför inte utgå från att det är den mest effektiva metoden för att få efterfrågad kvalitet till det bästa priset?
Vi vill naturligtvis fortsätta att bli bättre och utveckla våra affärer, därför kommer vi framöver att satsa på en utökad dialog med näringslivet samt prioritera avtalsuppföljning. Vi behöver säkerställa att de leveranser som Uppsala kommun får stämmer överens med de krav som ställts i upphandlingen.