I ett inslag i P4 Uppland lyfts frågan om hur döden skildras i barnlitteratur (3/3). Rakel Eklund, forskare vid Uppsala universitet, har analyserat barnböcker om döden och hon konstaterar att begreppet döden bara nämns i sex av tio böcker. I stället för d-ordet används omskrivningar som "gå bort" och "somna in". Hennes studie visar också att vanliga sätt att illustrera döden i svenska barnböcker är att beskriva döda som flygande djur, som till exempel som en fågel eller en fjäril.
Eklund påpekar klokt i radion att otydligheten kan leda till förvirring för barn.
Döden finns ju där, och barn kommer förr eller senare att komma i kontakt med den. Genom barnlitteraturen ges en möjlighet att prata om även svåra frågor med små.
Det finns en överdriven och återkommande vilja att skydda barn från alla former av obehag. I samband med årets Folk och försvar-konferens i Sälen väckte det kritik att överbefälhavaren och ministrar påminde om att det kan bli krig i Sverige. Debatten som rasade handlade inte om att påståendet om krig var fel i sak, utan om att barn blev oroliga över att det nämndes.
Själv letade jag fram en liten barnbok av danska författaren Janne Teller, med den svenska titeln "Om det blir krig i Norden", från 2012. I boken kastar Teller om rollerna: en familj från krigsdrabbade Sverige lyckas med hjälp av flyktingsmugglare ta sig till flyktingläger i Egypten. Originalutgåvan ”Hvis det var krig i Norden” kom ut i Danmark för redan 20 år sedan, alltså långt före Rysslands pågående krig i Ukraina.
Författarens syfte har varit att öka förståelsen för flyktingars situation, vilket är minst lika viktigt i dag. Något som är abstrakt för många barn i fredliga Norden kan med hjälp av fantasi bli mer konkret och begripligt.
Ibland är det inte ens särskilt små barn som ska hållas på avstånd från eventuella obehagligheter. I vintras uppmärksammades ett politiskt enhälligt beslut från utbildningsnämnden om att alla skelett i Uppsalas grundskolor ska rensas bort. Det finns ju plastskelett, argumenterade nämndens ordförande Eva Christiernin (S) (UNT, 2/1). Men som lärare berättade för UNT lyssnar eleverna mycket bättre med genuina material, de hajar till: "Va, är det ett riktigt skelett?"
Det kan vara nyttigt att se och påminnas om sådant som har med döden att göra. Döden är ingen vacker fjäril eller abstrakt resa. Den är en del av livet och inget som försvinner med ett suddgummi.