Närhet till vatten ökar dessutom graden av fysisk aktivitet och leder till fler möten och sociala interaktioner mellan människor. Att Uppsala kommun har storslagna planer för att rusta upp och utveckla hamnområdet längs Fyrisån för att skapa större tillgänglighet är därför utmärkt.
Bland annat vill kommunen bygga fler bryggor och skapa ordentligt med plats för gästande båtar, småbåtar, visningsskepp och även turbåtar med möjlighet att hoppa på och av längs vägen. Det finns också en idé om att flytta parkeringen som ligger på Hamnplan till Hovstallängen, för att skapa plats för evenemang som marknader, konserter och serveringar med vattenkontakt samt att frigöra ytor för häng på kaj och bryggor vid Tullgarnsparken.
“Tanken är att årummet ska bli en mer dynamisk plats”, säger Rafael Waters (S) ordförande i gatu- och samhällsmiljönämnden (UNT 28/4). Det låter ju hur bra som helst. Om det inte vore för att man samtidigt vill rensa bort mycket av det liv och den sociala infrastruktur som redan finns vid ån. Husbåtarna, vilka i många fall legat på samma plats i decennier, ska bort. Och med dem mycket av den trivsamma miljö som båtarna och deras ägare bidrar med.
“Det kommer bli mer dött”, säger Willy Palm som bott i husbåt på Fyrisån i 20 år (SVT 24/4). Det har han rätt i. Att politikerna inte förstår det är sorgligt. Har de aldrig varit i Paris eller London och vandrat längs kajerna och kikat på husbåtarna? Vinkat till någon som dricker kaffe på däck och lett åt en skeppskatt som balanserat längs relingen?
Det som riskerar att ske längs ån bär spår av samma typ av drummelutveckling som så ofta blir resultatet när politiker och överentusiastiska stadsutvecklare utan känsla för det de sammanhang som redan existerar slår sina okloka huvuden ihop. Av någon märkligt anledning verkar det stört omöjligt att inkludera nuet i framtiden.
Allt ska rakas rent och göras om innan det nya, tillrättalagda, kan ta plats. I stället för att spara en del av den äldre bebyggelsen för att skapa variation och en koppling till historien när man bygger nya bostadsområden ska allt jämnas med marken innan betongen läggs i räta rader. Hundraåriga träd sågas ned för att ge plats för byggbaracker helt utan tanke på att det förmodligen aldrig kommer att vara möjligt att skapa liknande grönska med tanke på hur mycket rör och annat som begränsar rottillväxten i marken nuförtiden. Och i Fyrisån ska som sagt husbåtarna tvingas flytta för att göra plats för dynamiska kanoter och småbåtar.
“I en levande hamnmiljö måste det finnas mångfald, och husbåtarna är få men de är uppskattade. Vi tar inte mycket plats, och vore inte vi här vintertid så skulle det ju bli tomt längs kajen” säger Henrik Ljungblom, som även han äger en av husbåtarna i Uppsala hamn (UNT 28/4).
Till syvende och sist handlar det ju om just detta: mångfald, liv och rörelse. Det är väl rimligtvis vad staden behöver längs vattnet och vad även kommunpolitikerna vill ha? I så fall måste de tänka om. Det finns det som tur är goda möjligheter att göra. Även om politikerna i gatu- och samhällsmiljönämnden i stort sett är överens så finns det i dagsläget varken en tidsplan eller prioriteringsordning.
Därför är det relativt lätt att göra om och rätt och rita in husbåtarna och en och annan året-runt-verksamhet som restaurangbåt eller vandrarhem i den tjusiga planen. Det skulle säkerligen göra både Uppsalaborna och de besökare som i framtiden vandrar längs ån betydligt lyckligare.