I sin populära serie Rocky skildrade Martin Kellerman under många år livet i Stockholm som ung, och sedermera en smula medelålders, man. En av mina absoluta favoritstrippar av serien är när Rocky är hemma hos sin flickväns familj och häver ur sig något dumt. Han ska precis försöka rädda situationen när flickvännens pappa avbryter honom med följande ord: ”När man trampat i klaveret, ska man stå jävligt still.”
Svordomen kan vi stryka, men i övrigt bör nog MTR, som kör Mälartågen, fundera på om det inte är bättre att stå still och sakta kliva ur förseningsklaveret, än att bara klampa vidare.
Det låter förstås prima med utökad trafik på samtliga fem regionaltågslinjer från och med 10 december (UNT 13/11). Särskilt positivt blir det för Tierpsresenärerna som ska mot Uppsala. De kan se fram emot en rad nya avgångar, vilket innebär tätare trafik morgon och dagtid. Även åt andra hållet, från Tierp till Gävle blir avgångarna fler. Dessutom får sträckan Uppsala-Stockholm en ny avgång under rusningstid på vardagar.
Men, och detta är inget litet men, för att detta ska vara till någon glädje för länets hårt prövade pendlare, måste ju tågen dels alls gå, dels inte vara ständigt försenade.
Här finns en stor och befogad källa till oro – och också en undran om MTR:s prioriteringar och förmågan att inte trampa vidare i klaveret.
MTR:s drift av Mälartågen har länge fått utstå kraftig kritik. Så sent som för en månad sedan skrev vi här i UNT (3/10) om hur många turer som dragits in det senaste året. I våras var det till exempel bara drygt 60 procent av alla turer på sträckan Uppsala-Tierp-Gävle som inte ställdes in.
De ständiga förseningarna och de många inställda tågen har också gjort att det ställts krav på att riva upp avtalet med MTR. Detta har dock avfärdats både från politiskt och tjänstemannahåll. Man har lyft fram att en förklaring till förseningarna är den generella lokförarbrist som råder i hela landet.
Vilket för oss tillbaka till den utökade tidtabellen – och den gnagande misstanken om att MTR prioriterar fel och det är resenärerna som kommer att få betala priset. Om det nu är så att personaltillgången gradvis har förbättrats, vore det då inte bättre att använda dessa resurser för att försäkra sig om att tågen med nuvarande tidtabell går som de ska? Och först därefter, kanske, fundera på om trafiken också kan utökas.
Det är klart att alla tågresenärer önskar sig fler tåg att välja på, både för att få större flexibilitet och för att slippa trängsel. Men vad spelar ens hundra nya avgångar för roll, om tågen ändå är försenade och inställda?