Om det finns utrymme för en svår kris varje år spelar det förstås stor roll vilket prefix man väljer. För 2024 blev det ”vårdkris”. Eftersom sjukvården beskrivits som ett ”svart hål” där det saknades många miljarder, vilket skulle resultera i massuppsägningar om inget gjordes. Storsjukhusen, regionerna, samarbetsorganisationen SKR och den politiska oppositionen gjorde gemensam sak. Det är kris!

Det var något som inte stämde. Regionerna kom in i fjolåret med gigantiska överskott från de föregående tre åren. Lite hade man samlat i ladorna men samtidigt hade man anställt folk, mycket folk. Det fanns så att säga att ta av. Ändå är det bara två regioner, Skåne och Östergötland, som varslat personal, dock inga läkare och sjuksköterskor (UNT Ledare 5/3).

Ilskna kommentarer och vissa tillrättalägganden kom. ”Varför i helvete ska Östergötland ha mer pengar?”, frågade sig exempelvis Aftonbladets kolumnist Peter Kadhammar (6/3) och hänvisade till att regionen anställt 1 000 personer sedan 2020. Men då var det redan för sent. Regeringen hade avsatt sex miljarder kronor extra till regionerna i vårbudgeten.

En helt annan kris seglar vidare mot bråddjupet. Stoppet i byggsektorn är inte i första hand ett hack i kurvan för byggjättar. Den håller på att utvecklas till en bred samhällskris med arbetslöshet och bostadsbrist, samt personalbrist när byggandet så småningom kommer i gång.

Hittills i år har 384 byggbolag gått i konkurs. Det innebär en ökning med 84 procent jämfört med samma period i fjol, enligt Creditsafe. Samtidigt har 6 015 personer varslats, jämfört med 3 771 förra året, en ökning med 60 procent, skriver tidningen Arbetet (8/3).

Regeringens svar har varit att man bekämpar inflationen. Framgången där leder snart till sänkta räntor och en ljusning för bostadsmarknaden, hävdar man. Sedan höjs också rotavdraget tillfälligt under 2024 ”för att stärka bygg- och bostadssektorn”.

Det är helt sant att det är inflationen och ränteläget som lett till tvärniten för byggbranschen. Men det är inte så att faran är över när prisökningarna är under kontroll och räntan viker nedåt igen. Kostnadsläget är fortsatt skyhögt vilket kommer att bestå framöver. Bostadsbyggandet sjönk från 67 000 bostäder 2021 till 29 000 i fjol och nedgången fortsätter 2024.

Tvärnit, förresten? Definitivt för större bostadsprojekt, ja. Men privata investeringar i lokaler ökar i år och ombyggnad av bostäder ligger på samma nivå som fjolåret, för övrigt högre än under hela 2010-talet, enligt prognoser från Byggföretagen. Så mycket för höjt rotavdrag. Mindre byggföretag jobbar i princip på som vanligt och regeringen häller bensin på en brasa som glöder ganska bra.

Till huvudfrågan: Hur hade de sex vårdmiljarderna kunnat användas om regeringen insett att byggkrisen borde prioriterats högst? Det är inte en lätt fråga att besvara. Grundproblemen på bostadsmarknaden är liksom tidigare en dysfunktionell hyresmarknad, bristande konkurrens i byggsektorn (inklusive byggmaterial) samt alldeles för strikta byggnormer.

Många regeringar har försökt lansera olika former av investeringsstöd för bostäder. Mest har man då lyckats snedvrida marknaden och skapat begrepp som ”Danellgropar” och ”Odellplattor”. Frågan om fri hyressättning för nyproduktion, en rest från Januariavtalet, betraktas som politiskt död, liksom förstås att göra något åt hyresregleringarna.

En rimlig väg hade varit en statlig injektion för byggande av ny nödvändig infrastruktur, exempelvis vatten- och avloppsledningar. Eftersom varje byggjobb ger tre eller fyra andra jobb hade satsningen betalat sig själv och kompetensen funnits kvar när bostadsbyggandet tar fart igen.