Att bedriva handel i Uppsala city har i decennier framställts som något av en golgatavandring. Det är slag på slag – ekonomisk kris, externhandel, kris, e-handel, pandemi och så ännu en kris. Den senaste tidens inflation har blivit till en perfekt storm, med höjda hyror och fattigare kunder.
En rad butiker har tvingats slå igen och kommunens ledande politiker kliver nu fram (UNT 30/1): ”Vill vi ha en fortsatt levande och attraktiv stadskärna måste vi agera”, säger Therez Almerfors (M) och får medhåll av kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling (S). De talar om trygghet och övervakning, fler p-platser och en ny innerstadsstrategi i dialog med butiksägarna. Inget fel i det. Ju mer man kan underlätta för småföretagarna desto bättre.
Den nuvarande ekonomiska krisen är reell, men tillfällig. De långsiktiga hoten mot stadskärnorna är också verkliga, med förändrade konsumtionsmönster. Men det saknas ofta en komponent när hopplösheten beskrivs, själva grundbulten i marknadsekonomin, alltså utbud och efterfrågan: att erbjuda folk vad folk vill ha.
Tänker man så öppnar sig ett oändligt antal möjligheter. Det visar att folk i grunden föredrar mysiga stadskärnor framför plåtlador på ett blåsigt fält. Allt fler är också miljömedvetna och vill undvika bilen, liksom att skicka tillbaka nätinhandlade kläder och skor som inte passar. Second hand-handeln går som tåget sedan flera år, även inne i städerna.
I ett vakuum uppstår nya idéer. Kanske är denna tid just nu i Uppsala city, med möjlighet att förhandla om hyran och med en ljusare bild av ekonomin för varje ny rapport som presenteras. Vad ska man då satsa på för att nå framgång under andra halvan av 20-talet? Inte en aning! Men någon kommer att ana, våga satsa och nå framgång, var så säker.
En blick på listan över nedlagda butiker säger också något. Det som var gångbart för 30 år sedan kan vara gångbart i dag också, men inte utan en kraftfull förändring av innehållet. Så har kanske inte skett med just dessa blomster- och chokladhandlare? Har folk tröttnat på ”finburgare”, är frågan i en annan text i UNT (28/1) apropå att fem sådana restauranger trängs på samma gata i Uppsala. Ja det är fullt möjligt. Det har i alla fall gått över tio år sedan Aftonbladet rapporterade om ”burgarkaos” i Stockholm (6/10 2013).
Marknadsdjungeln är brutal, slagsmålet om de notoriskt otrogna kunderna tröstlöst. Men Uppsalaborna, en kvarts miljon till antalet, står redo om någon ser deras behov. Den som bara ser problemen, och väntar på politiska lösningar, den kommer tyvärr inte att bli långlivad i city.