Skolinspektionen har äntligen meddelat att friskolan Manar Al-Houda i Uppsala kommer att stängas (UNT, 19/3). Granskningen av skolan inleddes för två år sedan och i höstas beslutade kommunen att Manar Al-Houdas förskoleverksamhet skulle slå igen. Då handlade det bland annat om att förskolan inte kunde redovisa hur de använt kommunala bidrag. Men värre än det var vittnesmålen. Föräldrar berättade att de hotats att bli anmälda till socialtjänsten om de bytte förskola, och barn ska ha tvingats delta i undervisning om Koranen.
Nu har alltså Skolinspektionen kommit fram till att ledningen för friskolan brutit mot lagen och även lämnat falska uppgifter till myndigheten. Föreningen som driver Manar Al-Houda heter ironiskt nog "Integrationsförening för invandrare och flyktingar".
Tomas Rylander, rektor på Valsätraskolan som tagit emot elever från Manar Al-Houda och tidigare från tvångsstängda muslimska friskolan Imanskolan, berättar för UNT att barnen från dessa skolor ligger efter med svenskan. När eleverna inte kan svenska får de det svårt att hänga med i alla teoretiska ämnen.
Det finns ett tydligt mönster som återkommer, även för ytterligare förskolor som kommunen beslutat stänga: låg bemanning, outbildad personal, oklarheter i vad de extra strukturbidragen går till, att det struntas i läroplan och regelverk. Barn som behöver extra stöd och hjälp, inte minst med det svenska språket, ges inte det stöd de ska få.
Uppsala är långt ifrån den enda kommunen som drabbats av oseriösa "skolledare". Som skolminister har Lotta Edholm (L) medgett att borgerliga politiker har varit ”naiva” inför friskolesystemet, och konstaterat att det finns "religiöst och ideologiskt färgade skolor där själva affärsidén är att isolera barnen från det omgivande samhället".
Även ministerns partikamrat Jennie Claesson i Uppsala säger till UNT att friskolesystemet behöver "ses över". Eva Christiernin (S), ordförande i utbildningsnämnden, uttrycker sig ännu något tydligare i sin kritik mot segregerande friskolor. Hennes parti har ju länge haft rätt i kritiken mot såväl religiösa skolor som skolor där vinstjakten har gått ut över utbildningen.
Fallen från Uppsala visar dessutom att strävan efter pengar inte behöver utesluta en ideologisk vilja att segregera barn.
Det är bättre sent än aldrig att myndigheter och politiker drar i bromsen. De som betalar det högsta priset för dessa bluffskolor är de drabbade barnen.