Uppsala universitet har på senare år uppmärksammats för ett av de tydligare fallen av identitetspolitisk cancelkultur: Uppläxandet av Inga-Lill Aronsson, docent i musei- och kulturarvsvetenskap, som på ett seminarium svarade på frågan om hur studenter kan söka information om ”ras” i gamla arkiv och därför uttalade n-ordet.
Fyra studenter anmälde henne till institutionen. Eftersom Aronsson varken är svart eller rasifierad får hon inte använda ordet, hävdade anmälarna. En utredning om trakasserier inleddes och Aronsson kallades till möte där hon fick försäkra att hon inte skulle upprepa ett "beteende som kan uppfattas som kränkande". På mötet närvarade bland andra prefekter och universitetets likavillkorsspecialist.
Inga-Lill Aronsson har beskrivit det som den gamla formen av husförhör, där hon sågs som klandervärd. Men hennes syfte var att pedagogiskt förklara för studenter hur man skulle gå till väga. Om man ska vara petig förvarnade hon dessutom om att hon skulle ta ett "kontroversiellt" exempel. Ledningen för Aronssons institution konstaterade själva att "ordet sades i ett relevant sammanhang – sökning i gamla arkiv och musei- och bibliotekskataloger – och sattes in i sin historiska kontext" (UNT, 7/2 2020).
Trots det läxades hon upp. Hanteringen skickade en mycket tydlig signal till andra lärare och forskare. Vem vill hamna i samma sits som Aronsson?
Fallet har debatterats flitigt i olika medier, diskuterats på ett rektorsseminarium och Aronsson var en av de intervjuade i Kalla faktas granskning av cancelkulturen på svenska lärosäten (TV4, 1/11 2022).
Ingen i universitets ledning kan ha missat det här. Ändå nämns fallet inte med ord i Uppsala universitets remissvar till Universitetskanslerämbetet för den pågående utredningen om just akademisk frihet. Skrivelsen, "Arbetet med att främja och värna akademisk frihet", innehåller många vackra fraser om yttrandefrihet, workshops och forskningssatsningar. Ett konkret fall som universitetet tar upp är Karlstads universitet där en högerradikal aktivist, som anmälde sig till kursen "Ras och vithet i Sverige", trakasserade forskaren Tobias Hübinette. Uppsala universitet menar att det kan krävas lagskärpning mot hotfulla studenter, och det kan det finnas skäl för.
Men varför inte även nämna hoten mot den akademiska friheten från identitetspolitiskt håll? Trots att Universitetskanslerämbetet har uppmanat till att "ge exempel" från det egna lärosätet, och att vara konkreta, "missar" Uppsala universitet alltså den uppenbara elefanten i rummet.
När jag når Inga-Lill Aronsson på telefon före helgen säger hon att universitetet duckar. "I mitt fall blev jag motarbetad av HR och likavillkorsspecialisten, prefekt och rektor. Universitetet tar i remissvaret inte ens upp HR-avdelningen", påtalar hon. Hon betonar också att cancelkulturen tydligt måste definieras för att det ska bli möjligt att kunna föra ett samtal om hur man kan gå vidare.
"Den som ser högskola och forskning som ett verktyg för sin identitetspolitiska agenda är på fel plats. Det gäller såväl höger som vänster", har utbildningsminister Mats Persson (L) uttryckt med ovanlig tydlighet (GP, 20/1 2023). Den liberale utbildningsministern gör bäst i att också se det som inte nämns i remissvaren till Universitetskanslerämbetet.
Inga-Lill Aronsson igen: Att döma av remissvaret lyder numera Uppsala universitets devis "Tänka fritt är stort men tänka fegt är bättre”.