Svar på debattartiklar i UNT den 28 januari och den 31 januari
Som institutionsledning vill vi ge vår syn på det som hände för ett år sedan och som nu blivit en fråga som diskuteras såväl runtom på universitetet som i media. En anmälan inkom från en grupp studenter. En lektor vid vår institution sades ha uttryckt sig kränkande genom att ha uttalat ett visst ord – med påpekande att det kunde uppfattas som kontroversiellt – i en undervisningssituation. Ärendet hanterades då av institutionsledningen i samverkan med universitetets likavillkorsspecialist och helt i enlighet med universitetets Riktlinjer för hantering av trakasseriärenden enligt diskrimineringslagen.
Ett möte hölls där likavillkorsspecialist, institutionsledning, berörd lektor samt ett fackligt ombud medverkade. Här konstaterades att ordet sades i ett relevant sammanhang – sökning i gamla arkiv och musei- och bibliotekskataloger – och sattes in i sin historiska kontext. Med kunskap om vilka reaktioner ordet kan väcka kan lämpligheten i att använda det alltid diskuteras. Att ordet är problematiskt visar inte minst den debatt som förts i svensk media i detta ärende – i inget av debattinläggen har ordet skrivits ut i klartext.
Ärendet är ett tydligt exempel på den krock som ibland kan förekomma mellan olika typer av riktlinjer och regelverk, där akademisk frihet och yttrandefrihet ställs emot diskriminerings- och kränkningsfrågor. Beroende på perspektiv finns argument för olika ståndpunkter. Vår uppfattning är därför att universitetet behöver se över rutinerna för hur liknande ärenden ska hanteras framledes och tydliggöra regelverket för såväl studenter som universitetets personal.