Vissa av oss klickar i "allt" vid anmälan till donationsregistret. Kan något användas för att hjälpa andra människor, till forskningsprojekt eller vid utbildning för läkarstudenter – varsågoda. Andra vill, av till exempel religiösa skäl, inte donera alls. Vi har alla olika tankar och känslor, och så var det troligtvis också för dem vars kvarlevor ännu finns runt om i Uppsalas skolor.
Ska man utgå ifrån att det är moraliskt tvivelaktigt att dessa gamla kvarlevor finns i skolorna?
Utbildningsnämnden, som enhälligt har beslutat att alla skelett i Uppsalas grundskolor ska rensas bort, tycks resonera så. Nämndens ordförande Eva Christiernin (S) berättar för UNT att det inte "känns värdigt" att ha mänskliga rester nu när det finns plastskelett (2/1).
Lärare vittnar däremot om att "eleverna lyssnar mycket bättre" när de till exempel får höra att det är en riktig hjärna. Som NO-läraren Nils Rickdorff Lahrin påpekar är det lättare att skapa engagemang med genuina material, att elever hajar till: "Va, är det ett riktigt skelett?"
När så mycket redan är av plast och digitalt sticker "riktiga" saker ut. Det sätter sig bättre i minnet.
Utbildningsnämndens Eva Christiernin menar att "vill man att eleverna ska se autentiskt material har vi ju fantastiska museer i Uppsala", och så är det förstås. Men då kräver det att alla elever får en chans att besöka dem. Annars blir det något som många elever – vars föräldrar inte tar dem till museum – tyvärr lär missa.
Det finns också alltid en risk med "etiskt städande", utifrån vad dagens beslutsfattare ser som rätt och fel, i undervisningssammanhang. Inte minst har det märkts i de många universitetsdebatterna om vilka begrepp, böcker, namn och porträtt som kan användas. Om delar av vår historia har präglats av rasism och ojämställdhet finns det en poäng i att vi påminns om det, i stället för att "problematiska" uttryck och föremål suddas ut och döljs.
Även om kvarlevorna i skolor finns det mycket att berätta. Som att lärosäten tidigare lade beslag på döda kroppar, utan en tanke på individens integritet och vilja. Kanske är skelettet på skolan från en avrättad eller från någon vars fattiga familj inte hade pengar till begravning? Eller så kanske det tillhört någon vars önskan var att just få bidra till framtida kunskap, utbildning och forskning.
Politiker ska i vilket fall akta sig för att slå fast vad som är "värdigt". Ovärdigt för någon kan vara – och kan ha varit – höjden av värdighet för någon annan.