Att inte skilja mellan mäns våld mot kvinnor och hedersvåld kan vara livsfarligt för hedersförtryckta. Ändå har det inte varit en självklarhet att förstå skillnaderna när utsatta har sökt hjälp.
Aftonbladet har intervjuat kvinnor som flydde hedersförtrycket men mötte oförstående personal på Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) skyddade boenden. Om Amina kan man läsa: "Hennes föräldrar ringde varje dag och ville veta var hon var. Personalen sade att de var välkomna att hälsa på, att hon kunde få träffa dem i ett privat rum och prata ostört. Men Amina var ju rädd för sina föräldrar. Det var dem hon flydde från". (16/4).
"Äh, fy fan, rent ut sagt. Det är direkt sjukt", sade Roks ordförande Jenny Westerstrand till UNT (7/2) apropå att Tris grundare visade sig, efter att ha flyttat det skyddade boendet Madickengården till ett aktiebolag, ha gjort stora vinster.
Roks "problem" i frågan om hederskultur är av mer ideologisk karaktär – man vill inte särskilja det hedersrelaterade våldet från mäns våld mot kvinnor.
I ett remissvar från 2019 (SOU 2018:69) understryker Roks att våld i hederns namn "är" mäns våld mot kvinnor. Man ställer sig kritisk till att utredningen menar "att hedersrelaterat våld och förtryck inte enbart kan förstås som mäns våld mot kvinnor". Westerstrand själv har också länge motsatt sig en diskussion om vad som särskiljer hedersförtrycket.
Varför vill man då så gärna bunta ihop?
Enligt Roks behöver vi "förhålla oss kritiskt till en användning av hedersbegreppet som för tankarna till stereotypa föreställningar om svenskar och invandrare, där våldet blir ett 'invandrarproblem', någon annans problem".
Hedersförtrycket är tveklöst "vårt" samhällsproblem. Men menar Roks att det är en slump att hedersmördade bar namn som Fadime, Pela och Abbas? Att de lika gärna hade kunnat heta Lena, Frida och Kalle?
I remissvaret avvisade Roks bland annat förslaget att införa motivet "heder" som grund för straffskärpning, och man kan man för all del argumentera emot olika lagförslag. I Roks ledning tycks man dock mer engagerade i att varna för "stereotypa föreställningar" än att se ett problem för vad det är.
Kallar man hedersvåldet för "mäns våld mot kvinnor" blir det helt obegripligt. Som vi i Aftonbladet får läsa om Amina som hade "oskuldskontrollerats" och gifts bort: "Efter att poliserna gått började Aminas mamma jaga henne med en kniv och skrika att hon skulle dö".