Det var idel muntra miner från region- och näringslivsföreträdare när regeringen förra veckan gav klartecken för byggandet av fyrspår mellan Uppsala och Stockholm. Någon gång mellan 2025 och 2027 är det tänkt att arbetet ska inledas.
Förbättrad spårkapacitet – fler spår – har länge lyfts fram som en förutsättning för Uppsalas fortsatta tillväxt. Steg för steg har man närmat sig dagens besked. Regeringens förhoppning är, för att citera infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsson (KD), att ”öka kapaciteten och möjliggöra ökat bostadsbyggande och Arlandas fortsatta tillväxt”. Och därmed också ge Uppsalas ekonomi en skjuts – och hårt prövade pendlare en rimligare tillvaro.
Men det är en förhoppning som snabbt riskerar att komma på skam. För även om en utökning till fyra järnvägsspår är en förutsättning för att trafiken ska fungera när både Uppsala och Stockholm växer, löser det varken personalbristen hos de nuvarande tågoperatörerna eller de stora problemen med eftersatt underhåll.
Bara häromdagen meddelade MTR, som ansvarar för pendeltågstrafiken, att man kommer att ytterligare reducera trafiken. Det nya budet är att trafiken ska reduceras med 25 procent, för att minska risken för inställda tåg. Det är förstås mindre dåligt än dagens situation, men det kommer att vara fortsatt trångt både på pendeltågen och på Mälartågs vagnar som en följd av detta. Vad Uppsalas pendlare och företag egentligen behöver är fler avgångar, inte färre.
Nya spår till huvudstaden gör inte heller vare sig från eller till för underhållet av den befintliga järnvägen. Tvärtom blir ju underhållsbehovet än större med fler spår. Och då är det redan ett eftersatt område. Svenskt Näringsliv brukar tala om att det finns en infrastrukturskuld, det vill säga hur stor kostnaden är för de upprustningar av väg- och järnvägsnät som måste göras. Skulden uppgår i dag till omkring 70 miljarder kronor och beräknas öka till 100 miljarder om tio år, om inte omfattande insatser görs.
Liksom personalbristen bidrar dåliga spår, växlar och signalsystem till förseningar och inställda tåg, till förtret för många pendlare i regionen.
I väntan på att fyrspåret är på plats måste regeringen hörsamma kraven på bättre underhåll, samtidigt som regionen måste se över hur personalförsörjningen till pendeltågen fungerar. Fungerande spårbunden trafik är avgörande både för den lokala ekonomin och viktig för klimatet.
Och precis som jag konstaterade redan i höstas, fyra spår är inte mycket värda om det inte finns tåg nog att trafikera dem.