Vad är egentligen meningen med fyra spår mellan Uppsala och Stockholm om det inte rullar några tåg på dem? Torsdagens huvudledare (UNT 10/11) handlade om att det inte spelar någon roll hur många miljarder man tillför vården, skolan och rättsväsendet, om det inte finns några sjuksköterskor, lärare eller poliser att anställa.
Med det senaste årets problem med Mälartåg och trafiken till och från Stockholm i åtanke, är det lockande att använda samma resonemang om järnvägstrafiken.
Välfungerande tågförbindelser är, om inte en ödesfråga, så av mycket stor vikt för Uppsala med omnejd. Arbetspendlingen till Stockholm är betydande och tåg är avgörande för att den ska fungera. På lång sikt är det förstås även en klimatfråga, ju fler som väljer rälsbunden trafik framför bilen, desto bättre. Men här och nu och under överskådlig tid handlar det först om främst om att så effektivt som möjligt transportera så många som möjligt till sina jobb. Och dessutom se till att de anländer till slutdestinationen på angiven tid.
Tyvärr fungerar inte detta just nu, vilket både Mälartågs egna uppgifter och ständigt återkommande utsagor från frustrerade pendlare vittnar om.
Och frågan är om någon förbättring är i sikte. Mycket talar tyvärr för att tågresenärerna får räkna med en bister pendlarvinter. Visserligen kommer antalet avgångar på sträckan Uppsala-Stockholm inte minskas i någon större utsträckning, vilket var vad många befarade när MTR tidigare i höstas meddelade att vintertidtabellen skulle komma med lägre turtäthet.
Nu när vinteravgångarna är släppta är det sträckan Uppsala-Tierp som dragit det kortaste strået – halvtimmestrafiken reduceras till entimmestrafik. För Stockholmsresenärerna blir det ”bara” några inställda avgångar i rusningstrafik, samtidigt som en morgonavgång vid åttasnåret återkommer.
Det finns bara ett krux, men det är ack så viktigt, den befintliga kapaciteten är redan nu i minsta laget, och har så varit under en längre tid. Och detta under förutsättning att tidtabellen håller och alla tåg går som de ska. Men när trycket är som störst i rusningstid, är inställda och försenade tåg mer regel än undantag.
Någon mirakelkur för en bättre fungerande trafik finns förstås inte, men regionen måste driva på för ett läge där tågen för det första faktiskt avgår som de ska – och för det andra att avgångarna över tid blir fler. Det är avgörande både för arbetsmarknaden och för klimatarbetet.
Fyra spår i all ära, men då ska det också åka några tåg på dem.