Regeringen i Nederländerna föreslog nyligen att minska landets kväveutsläpp med hälften före 2030. Genom bättre teknik? Nej. I stället skulle drygt tiotusen jordbruk tvingas lägga ner. Ungefär 17 000 jordbrukare skulle skära ner radikalt på boskapsbestånden. Detta i en tid som präglas av kriget i Ukraina och då tillgången på mat blivit mer osäker än tidigare.
Förslaget har utlöst protester framför allt i Nederländerna - men även i andra länder. Åtgärden uppfattas som ett obegripligt angrepp på den egna ekonomin. Och om Nederländerna skär ner sin produktion så riskerar utsläppen att öka i andra länder. Uppenbarligen är det svårt att bedriva effektiv miljöpolitik – även när en regering vill satsa på radikal förändring.
Här i Sverige tycks emellertid miljörörelsens brist på koncentrationsförmåga vara ett mer akut problem.
Miljöpartiet i Sverige har satsat på att profilera sig på frågor som inte alls har att göra med miljön (UNT 5/2-21). Det har skett i sådan omfattning att i en tid då miljöfrågorna av uppenbara skäl rankas som en av de viktigaste bland medborgarna, så väljs partiet ändå bort av ungefär nittiofem procent av väljarna.
Det går tyvärr att hitta exempel på koncentrationsproblem även bland svenska forskare i miljöfrågor. Nyligen publicerade ett nätverk av miljöforskare en debattartikel i Aftonbladet (24/8) med titeln ”Nog nu, politiker – ta klimatkrisen på allvar.” Underrubriken var ”1 944 svenska forskare och anställda i forskarvärlden: Vad är det ni inte förstår?”
En premiss i artikeln är att livet på planeten kan gå under om inte politiska partier börjar samarbeta bättre för att för att rädda miljön. Hade forskarna koncentrerat sig och stannat där så hade budskapet kunnat få brett genomslag.
Men det är ju val snart, och då blev frestelsen för stor att tänka mer på de egna politiska preferenserna. Så därför skrevs inlägget som en kritik särskilt riktat mot ”vissa politiker” som anges i en artikel på DN Kulturs debattsida. I den får Vänsterpartiet kritik för att inte ta omställningskraven på tillräckligt stort allvar. Men de mest skyldiga för att motarbeta i miljöfrågor är ”högerpolitikerna” och ”konservativa” - främst Moderater och Kristdemokrater.
Så splittrades stödet – igen – i en av vår tids viktigaste frågor, av forskare/aktivister som inte förmådde behålla sitt fokus på sin vädjan om samarbete. Denna rubrik på inlägget hade varit rakare: ”Nog nu, väljare: rösta på den sittande regeringen!”. Den ursprungliga underrubriken hade dock funkat.