Nyligen hälsade en trevlig man vid en lunchrestaurang i Uppsala på mig. Det visade sig att vi har rötter från samma kurdiska område i Turkiet. Snabbt kom han in på frågan om våldsdåden: "De skämmer ut oss! Men vi är ju skötsamma. Vi är inte choni bashi-kurder".
På sydkurdiska säger man choni bashi för att fråga "hur mår du".
Nu är förstås även "choni bashi-kurder" från västra Iran och norra Irak också helt oskyldiga till vad grovt kriminella, som knappast enbart är kurder för den delen, gör. Rawa Majid är så att säga ingen etnisk representant.
Men jag förstår den kurdiske mannens känsla av att kriminella "skämmer ut oss", eftersom fördomarna och ihopbuntandet lätt kan ta fart.
Det märks också när UNT intervjuar Uppsalabor med utländskt påbrå som vittnar om en växande misstro mot dem (29/10). En man säger att "När jag kommer med mitt utseende och mitt skägg står folk i fönstren och stirrar livrädda".
En kvinna berättar att "De som skjuter är ju inte svenskar och nu har jag fått meddelanden från personer som undrar om jag känner de gängkriminella. Jag har bott här i hela mitt liv och ändå får jag reaktioner som att jag är en främling". En man säger sig vara rädd för att själv bli måltavla, eftersom folk ju kan "förväxla mig med en gängledare".
Våldsvågen är extrem. Men den skakar om oss alla, oavsett var vi kommer ifrån. Den grova brottsligheten får mycket riktigt sin näring av segregationen, men det betyder inte att folk som ser ut att komma från Mellanöstern eller Afrika kan buntas ihop med den.
När vi blir rädda tickar våra fördomar in. Det är mänskligt, och det är verkligen inte konstigt att folk är oroliga. Vi vill försvara oss och slippa råka ut för faror. Men inget blir bättre av att grannar, kollegor och folk på gatan med utländskt utseende misstänks för att ha kopplingar till gängkriminella.
Många som har flytt och flyttat till Sverige har gjort det med förhoppningen om att slippa just laglöshet och våld. Att nu behöva vara rädd för att förknippas med kriminella mördare, och kanske själv av misstag skjutas, är bara för orättvist.
Lika lite som kurder och andra har med nu uppmärksammade gängprofiler att göra, har ljushyade svenskar det med Gottsundanätverkets ledare Tommy Andersson som dömdes för grova narkotikabrott tidigare i år.
Skiljelinjen går vid våldsverkarna och alla laglydiga som inget hellre vill än att slippa våldet och kriminaliteten. Inte mellan "svenskt utseende" och "de där invandrarna".