Det hände sig på 1990-talet att såväl offentliga förvaltningar som privata företag skulle datoriseras. Pärmarna på kontoren hade redan tidigare fått sällskap av ”terminaler” eller ”hemdatorer” men nu skulle hela verksamheten integreras i samma system. Alla administrativa problem skulle lösas på ett kick, sades det.
Mötet mellan den första generationens it-konsulter och de medelålders cheferna har inte skildrats ofta, kanske beroende på viss genans hos de senare. Hur många miljarder kronor som spenderades på fel saker är inte allmänt bekant. It-boomen slutade med en krasch vid millennieskiftet. En tillnyktring skulle följa, trodde man. Synen på teknologin skulle mogna och it bli ett verksamhetsområde bland andra.
Delvis blev det kanske så. Men eftersom utvecklingen går så rasande fort är det fortfarande svårt att matcha behov med inköp. It-generationerna travas på varandra, värst är det för administrativa kolosser som stat, regioner och kommuner. ”En timmas arbetstid per dag ägnas åt krånglande it-system”, konstaterade exempelvis Stockholms läns landsting 2016 (DN 15/6 2016). Inom landstinget fanns då 1 600 olika system och politikerna hade avsatt 216 miljoner kronor med målet om en halvering.
I den här miljön tecknade Uppsala kommun 2019 ett avtal med HRM Software. Ambitionerna var som vanligt högtflygande, ”ett heltäckande system som inte bara skulle hantera de kommunanställdas scheman och löner, utan samtliga HR-processer”. ”På sikt kommer cirka 14 500 medarbetare inom Uppsala kommun att få sin lön via HRM”, skrev företaget på hemsida våren 2021.
I förra veckan fick it-resan ett abrupt slut. Upphandlingen avbryts och de 57 miljoner kronor som lagts på projektet, varav 34 miljoner på konsulter, går till spillo (UNT 11/4). Upphandlingschefen Helena Sköld Lövgren säger man ”inte kommit dit man vill” med det nya systemet. ”Det är för mycket kvar, som inte är helt framtaget och spikat”. Kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling (S) uttrycker sig mer rakt på sak: ”Det är skit”.
Problemen med kommunens nya it-system sönderfaller i två delar. Dels handlar det om den generella kontrollen av offentliga upphandlingar, dels om det specifika dilemmat it.
Uppsala kommun upphandlar för fyra miljarder kronor varje år. Men bara en dryg fjärdedel av detta passerar kommunstyrelsen, resten sköts av tjänstemännen. Alla politiker är ense om att insynen måste bli bättre, allianspartierna föreslår att det ska ske genom ett upphandlingsutskott. ”Vi kan ställa kritiska frågor, det är ju vår roll att värna om skattepengar”, säger Ehsan Nasari (C) och det har han helt rätt i.
Frågan är bara var lagen om offentlig upphandling (LOU) brister, vad är det som gör att erfarna tjänstemän inte ser fällorna? I mogna branscher som bygg och anläggning finns det skäl för fler ögon, det handlar också om mycket stora belopp. Men vilken kommunpolitiker kommer att ropa ”stopp” när man erbjuds nästa ”heltäckande it-system”?
Alla drömmer vi om it-systemet som löser allt. I varje hem skulle vi vilja ha något som fixade rubbet, som gjorde att man slapp ta sig ut till hemelektronikjätten med jämna mellanrum, på jakt efter en sladd eller något.
Man kan ifrågasätta värdet av en heltäckande it-lösning för en stor verksamhet när behoven kanske ser helt annorlunda ut om ett par, tre år. Det går också att ifrågasätta kunskapen hos beställaren, och därmed kraven på it-företagen, även om den säkert är ljusår bättre än på 1990-talet.
Bättre politisk insyn skadar aldrig när skattepengar hanteras, men tyvärr har vi nog inte sett det sista av den pysande och läckande it-bubblan.