Ett resultat av uppgörelsen mellan Uppsalas rödgröna minoritetsstyre och Utvecklingspartiet demokraterna var löftet om att hÄlla en folkomröstning om spÄrvÀg i Uppsala. De rödgröna partierna har hela tiden varit för spÄrvÀg, medan Utvecklingspartiet i valrörelsen hÀftigt motsatte sig planerna pÄ spÄrbunden trafik.
Man möttes halvvÀgs helt enkelt.
Men om en kompromiss ofta kan leda till nÄgonting bÀttre Àn ursprungsförslagen, Àr löftet om en folkomröstning om spÄrvÀg bevis pÄ det motsatta. Det Àr resultat av en politisk kohandel som i vÀrsta fall kan lamslÄ Uppsalas utveckling under lÄng tid framöver.
Det Àr visserligen fortfarande oklart hur alternativen ska formuleras, men det Àr inte detta som Àr huvudinvÀndningen mot en lokal folkomröstning i den hÀr frÄgan.
Just otydligheten Ă€r nĂ„got som irriterar Sverigedemokraterna, ett av de spĂ„rvĂ€gskritiska partierna i fullmĂ€ktige. PĂ„ debattplats i UNT (16/1) har dĂ€rför partiets gruppledare Kent Kumpula presenterat vad han tycker Ă€r tvĂ„ rimliga alternativ i en folkomröstning han tĂ€nker sig borde kunna genomföras i höst. Ăven med tydliga alternativ kvarstĂ„r dock det grundlĂ€ggande problemet med en omröstning av det hĂ€r slaget: omröstningen som sĂ„dan.
Lokala folkomröstningar kommer nĂ€mligen med samma inbyggda systemfel som de nationella â de kortsluter den representativa demokratin.
Oavsett hur det gÄr i en eventuell folkomröstning lÀr det bli brÄk. Hur mÄnga Uppsalabor mÄste rösta för att man ska kunna hÀvda att resultatet Àr ett uttryck för folkviljan? Hur stor mÄste segermarginalen vara? Och, viktigast av allt, hur lÀnge ska resultatet av omröstningen gÀlla och av vem ska man utkrÀva ansvar om nÄgonting gÄr fel? Alla de Uppsalabor som röstade pÄ det vinnande förslaget?
Risken Ă€r stor att resultatet av förslaget â och diskussionen om dess legitimitet â kommer att ligga som en vĂ„t filt över Uppsalas stadsbyggnadsfrĂ„gor för en lĂ„ng tid framöver. Lite som kĂ€rnkraftsomröstningen fortfarande spökar i den nationella politiska debatten. FĂ„r man skrota planerna pĂ„ spĂ„rvĂ€g om det visar sig vara ekonomiskt vansinne, trots att befolkningen röstade för det? Eller fĂ„r man överge bussarna för spĂ„rvĂ€g av kapacitetsskĂ€l om tio Ă„r trots att en majoritet inte ville ha spĂ„rvagnar?
Den normala ordningen bör ocksÄ i fortsÀttningen vara att de valda politikerna fÄr besluta och ta ansvar för sina beslut. Till skillnad frÄn vÀljarna kan de röstas bort i nÀsta val.
Erik Pelling borde sÄledes kasta planerna pÄ en folkomröstning i papperskorgen Àven om det pÄ kraschar hans brÀckliga majoritetsbygge.