För drygt ett år sedan besökte jag Socialdemokraterna i Uppsalas valvaka. Tidigt på valkvällen när jag var där såg partiet ut att behålla regeringsmakten. Något i stil med "man får väl kanske säga grattis" sade jag till Erik Pelling (S). Senare på kvällen kastades riksdagsmandaten om.
Med facit i hand borde jag i stället ha gratulerat Pelling till att, vilket stod klart några veckor senare på hösten, få fortsätta som kommunstyrelsens ordförande på hemmaplan. Men det var svårt för någon att förutspå ens när valresultatet för kommunvalet hade kommit.
Sedan Liberalerna, med Jennie Claesson som nytt kommunalråd, hade krokat arm med allianspartierna fanns ett samlat alternativ.
För majoritet i Uppsalas kommunfullmäktige krävs 41 mandat, de rödgröna fick i valet 39. Utvecklingspartiets två mandat blev plötsligt värda sin vikt i guld. Men inte kunde väl UP:s Stefan Hanna, av alla, säkra ett rödgrönt styre?
"Chocken" kom 12 oktober förra året.
Denna vecka kom ett nytt besked i folkomröstningsfrågan. Den ursprungliga smått obegripliga formuleringen ersätts med en ny rörig formulering. Nämligen följande: "Ska Uppsala kommun i översiktsplanen lätta på bebyggelseutvecklingen i Uppsala stad genom att planera för fler bostäder i tätorterna längs tågspåren Ostkustbanan (Storvreta, Vattholma och Skyttorp) och Dalabanan (Vänge och Järlåsa)?"
Som ledarsidans Johan Rudström konstaterade häromdagen liknar det hela en parodi (20/9).
Stefan Hanna medger att UP förlorade striden om spårväg, men hävdar att man har fått till "en folkomröstning i en fråga som är viktig för alla som bor i Uppsala" och att det skulle vara "ett framsteg för oss och för Uppsalaborna" (Fastighetsnytt, 15/9).
För att hålla ihop en märklig politisk "lösning" – där Erik Pelling fortsatt får leda kommunen och Stefan Hanna få visa upp en folkomröstning – tuffar turerna på.
Oppositionspolitiker kan (och ska) förstås kritisera och ropa ”cirkus” åt allt det här. Men huvudstrategin inför 2026 kan inte bara vara att klaga. Om nu Pelling är en skicklig strateg och förhandlare: Hur tänker Therez Almerfors och vännerna möta det framöver? Vilka dörrar har det ännu inte känts på? Sträcks det ut en hand till Claesson trots turbulensen i somras?
Röran kring folkomröstningen borde ses som ett öppet mål för oppositionen. Det är heller inte så att det saknas sakpolitik att driva. Som Karl Rydå här på sidan påpekat tidigare har kommuner som Stockholm, Göteborg och Malmö, Linköping, Norrköping och Lund lyckats ha lägre skatt än Uppsala. Nog finns det utgifter att se över, och andra prioriteringar att erbjuda.
Det är lätt att beklaga sig över det politiska läget. Men vad gör man själv för att tänka nytt och inta en mer offensiv oppositionsroll?
För svensk borgerlighet finns det få saker som irriterar så mycket som när Socialdemokraterna ses som solen de andra partierna bara cirkulerar runt. Länge var det fallet i många kommuner, och förstås i rikspolitiken. Men det är ingen naturlag att "Pelling alltid vinner", eller ens att populära Magdalena Andersson (S) gör det. Skakiga politiska överenskommelser, som den i Uppsala, håller sällan länge. Men maktskiften kommer inte gratis, och de beror inte på tur.
Uppsalas opposition: Fråga inte bara varför Pelling lyckats, fråga även varför ni har misslyckats. Och vad som görs annorlunda inför 2026.