Beslutet ligger där det ligger. Politiken har krumbuktat sig, bytt åsikter och velat fråga folket. Tecknen hopar sig i Uppsala, med kommande breddning av gator och massavverkning av träd. Ändå är det först i maj när upphandlingen inleds som projektet verkligen blir konkret. Uppsala ska bli spårvagnsstad igen, för första gången sedan 1953.
”Bygga spårväg är det svåraste som finns”, säger Mario Rivera till tidningen Dagens Samhälle (21/3). Han är projektledaren vars namn lär vara bekant för de flesta Uppsalabor när 2020-talet går mot sitt slut. Kanske inte bara i positiva ordalag. Det finns en utbredd fientlighet mot spårvägen i sig och hur beslutet fattades, likaså en allmän skepsis mot stora projekt som tenderar att sluka enorma belopp från det allmänna.
Priset sex miljarder kronor för det 17 kilometer långa spåret, där staten står för knappt hälften, är en utgångspunkt, en uppskattning inför upphandlingen. Enligt Mario Rivera ska man hitta en balans mellan pris och kvalitet, ”komma överens om kostnaden och hitta en bra planering framåt”. Det kommer inte att ”gå som på räls” tror kritiker som prissatt spårvägen till 10, 15 eller till och med 20 miljarder kronor (UNT Debatt 22/8 2023).
Vad kan gå fel? Nummer ett är givetvis miljöprövningen. Grundvattnet i åsen är ingen liten sak och är intimt förknippat med byggandet av den 900 meter långa bron vid Ultuna. Bostadsområden kan stöpas om och minskas i omfång när miljöprövningarna sätter stopp, som var fallet med Ulleråker. Med en stor bro blir det givetvis svårare.
Nummer två är kanske leran. Leran finns mer eller mindre längs hela sträckningen och den kräver förstås pålning. Hur mycket vet ingen riktigt. Spannet är stort i de utredningar som gjorts.
Även den mest optimistiskt lagde måste ducka en aning inför tidsplanen. Spårvagnarna ska rulla i slutet av 2029, annars blir det ingen statlig medfinansiering. Det förutsätter onekligen att projektet går som på räls, att segdragna domstolsprövningar uteblir.
Det är lätt att bara anta rollen som skeptiker och skjuta prick på allt som kommer ut från stadshuset. Faktum är ju att Uppsala växer, att vi ska få fyra spår till Stockholm och därför behöver en kapacitetsstark kollektivtrafik. Även ett system med snabbussar behöver för övrigt bron vid Ultuna.
Men den folkliga förankringen har prioriterats ned när politikerna gjort upp före och efter de senaste två kommunalvalen. Snart ska stora delar av Uppsala grävas upp och framkomligheten begränsas kraftigt på sina håll. Det kommer att bli svårt, det kommer att gå fel och det är inte projektledaren Mario Rivera som ska kritiseras för det.