Lars Svensson, som äger Uppsalaföretaget Sh Bygg, är en av dem som är upprörda över kommunens upphandlingar.
Det är så dags nu. Erik Pelling har varit kommunstyrelsens ordförande i snart sex år, kommunalråd i snart 14 år. Ändå är det först nu – och detta efter att UNT har uppmärksammat frågan – som han lovar att kommunen ska se över sina upphandlingsrutiner.
Bortom Pellings politikertugg är det uppenbart att Uppsalas politiker varit medvetna om konsekvenserna av dåligt utförda, snålt tilltagna och slappt uppföljda upphandlingar. Men man har valt att titta bort. För hade man valt att se, hade man insett att det ofta varit för bra för att vara sant. Priset har inte matchat det som utlovats.
Det här gäller för övrigt partier från vänster till höger. Detta är inte ett problem som dök upp från ingenstans när alliansen lämnade över makten i kommunen 2014. Det är inte heller något som är unikt för Uppsala kommun.
UNT:s granskning av upphandlingen av byggtjänster är bara det senaste exemplet där Uppsala hamnat snett. Den gången var det byggbolaget Sh Bygg som larmade.
Men bara några veckor tidigare uppmärksammades situationen för de taxichaufförer som har uppdrag för kommunen, så kallade samhällsbetalda körningar, i praktiken skolskjuts och färdtjänst. Även om fokus då låg på förarnas tuffa arbetssituation, var det tydligt att en bakomliggande orsak var det kommunala ramavtalet, upphandlingen. För snävt hållna ersättningar gör det svårt att i praktiken kunna klara av jobbet.
Precis som i fallet med byggupphandlingen måste det ha varit uppenbart att avtalet var för snålt redan för början, för bra för att vara sant. Och följderna vet vi: kommunen sparade pengar, på chaufförernas och brukarnas bekostnad.
Det var tidigare i maj som taxichaufförer som körde för kommunen larmade om tuff arbetssituation.
Ett tredje exempel är upphandlingen av IT-system som slutfördes 2019. Efter bara några år, förra våren, avbröts avtalet och de 57 miljoner som redan lagts på projektet var förlorade. Att man faktiskt insåg felet och agerade var förstås bra, men varför kunde man inte se detta i förväg?
Det är uppenbart att det inte fungerar som det ska. Politikernas vilja att ”effektivisera” och trycka jobbiga konsekvenser ifrån sig är en del av problemet. Men lejonparten av upphandlingarna hanteras av tjänstemän, de når aldrig fram till de folkvaldas bord. Hela Lagen om offentlig upphandling är svårhanterlig.
Men i ett sådant läge borde man som kommun göra sitt bästa för att laga det som är trasigt. Våga tacka nej till bud som är för ”bra”, även om det kanske innebär en efterföljande domstolsprocess. Våga utvärdera och säga upp. För kommuninvånarnas skull.
Mycket av detta finns med i det som Erik Pelling nu föreslår. Där finns egentligen bara en viktig invändning. Varför först nu?