Vad beror det på att man kan ägna ett helt yrkesliv åt något man inte riktigt trivs med, alternativt inte har fallenhet för? Yrkesvalet kan ju inte sällan spåras till rena slumpfaktorer, att en kompis man beundrade valde ett visst gymnasium eller att ens granne kände någon som hade en firma där man fick sommarjobb. Men varför byter man inte bara jobb när man märker hur det är fatt?
Vissa tycker att det för sent att ändra sig redan vid 30. Argumentet att räkningar ska betalas och familjen försörjas är förståeliga, men det handlar trots allt kanske om en utbildningspaus på några år, samtidigt som klockan ska sättas på måndagsmorgonen och arbetsuppgifterna utföras i ytterligare tre eller fyra decennier. De flesta arbetar numera till 69-årsdagen. För en 60-åring återstår då 16 000-17 000 timmar av rutin, i värsta fall vantrivsel.
Förklaringen måste vara en annan. Kan den mentala inlåsningen bero på en överdriven trygghet, att lagen om anställningsskydd (las) fått svenskar att mer än annat värna sina anställningsår?
Politiskt har las-frågan diskuterats kontinuerligt i över 30 år. Mycket har också hänt, med visstids- och provanställningar, undantag i turordningslistan för mindre företag och lättnader vid uppsägningar. Men mentalt gäller fortfarande ”sist in, först ut”. Den politiska käbbelnivån har gradvis ökat till en nivå där varje ingrepp i lagen ses som ”sista spiken i kistan” för arbetstagarna respektive företagen.
Det var dags för parterna att kliva in och ta ansvar. Hösten 2021 kom också LO, Svenskt Näringsliv och PTK överens om ett omställningsstudiestöd för arbetsmarknaden. Inom vissa ramar skulle den som ville byta spår få ersättning med upp till 80 procent av lönen. Den 1 oktober i fjol gjordes de första ansökningarna.
Det är för tidigt att tala om en succé, reformen behöver skruvas på i vissa delar. Men ”omställningsstudiestödet är här för att stanna”, skriver de tre parterna (Expressen 23/1) och konstaterar att det ”efterfrågas av såväl företag som anställda”.
Den sista pusselbiten är goda exempel, människor som bytt spår mitt i livet och blivit nöjda. I UNT:s artikelserie berättar civilingenjören Ludde, som ska bli polis, programmeraren Jens, som ska bli sjuksköterska, och flera andra om sina val, om hur de vågade ta chansen och kasta sig ut (UNT 13/4).
Vissa yrken kommer att ha stor brist på personal de kommande åren. Samtidigt stöps hela branscher om med digitalisering och nya AI-verktyg. Det blev inte som du tänkt dig och ingen ljusning finns i sikte. Oavsett ålder och år i yrket, att härda ut borde inte vara ett alternativ.