Den här artikeln publicerades för första gången i UNT den 16 november 2022.
– Jag gjorde aldrig någon riktig analys av vad jag ville bli utan lät livet leka lite. Jag pluggade datavetenskap och matematik, deltog i studentlivet och spelade i orkester och tyckte det var kul.
Under 1990-talet studerade Jens Thorsell till datavetare i Uppsala. Men som färdigutbildad slogs han av tanken: ”Vad har jag gjort egentligen?”
Ludde hade alltid drömt om att bli polis från det att han var liten.
– Redan i sex-sjuårsåldern sa jag att jag ville bli polis. Så fort jag såg en polisbil sneglade jag på den och tänkte: wow, vilket spännande jobb, säger han.
Polisintresset höll i sig genom skoltiden, men när han skulle välja utbildning efter gymnasiet blev det något annat.
– Jag hade lite karriärsnack med pappa. Vi pratade om att yrken kan vara annorlunda i praktiken mot vad man tror. Att film och tv inte motsvarar vardagen. Och att ett sämre betalt skiftarbete kan innebära stora utmaningar för familjen och privatlivet, säger han som valde att bli civilingenjör istället.
Jens och Ludde har båda valt att byta karriär en bit in i medelåldern. De har långa, gedigna utbildningar och har inte vantrivts med sina jobb men känt en längtan efter att jobba närmare människor.
Jens anser så här efteråt att han borde ha hoppat av datautbildningen. Den var inte hans rätta element. Tankarna fanns tidigt om en vårdutbildning. Mest lutade det åt läkare.
Samtidigt var det skönt att komma ut och arbeta, och tjäna pengar efter många år av studier. Han tog jobb som programmerare. 2004 blev företaget uppköpt och Jens började jobba hemifrån med försäljning av aktier och på ett företag i köksinredningsbranschen. Det var perfekt att finnas tillhands hemma för barnen som var små.
Jens sökte sig fram, utbildade sig till sjöbefäl och åren gick. Femtioårsåldern närmade sig.
– När mina barn blev tillräckligt stora för att klara sig om både min sambo och jag var borta en kväll öppnade sig ett nytt läge, säger Jens.
Han slogs av tanken att han hade ett långt yrkesliv framför sig.
– Det har funnits liknande lägen under åren men då har jag känt mig för gammal. Men nu när jag är ännu äldre känns det konstigt nog inte som om jag är för gammal, säger han.
På grund av sin ålder skippade han den långa läkarutbildningen. Istället valde han sjuksköterskeutbildningen. Nu har han gått fyra terminer av sex och hunnit med tre praktikplatser.
– Valet känns så rätt. Jag tror det här passar min personlighet bättre än att bli läkare. Utifrån min begränsade erfarenhet tycker jag att man har mer kontakt med patienterna som sjuksköterska och det gillar jag.
Också Ludde, som snart är 42 år, tog sig en funderare och insåg att han hade ett långt yrkesliv kvar.
– En bister måndagsmorgon satt jag i bilen på väg till ett jobbmöte. Det var mörkt men plötsligt blev himlen blå när en polisbil körde om. Längre fram såg jag hur en polis la armen om en dam som fått motorhaveri i vägrenen. Då insåg jag att jag hellre ville ha det jobbet, säger han.
Ludde fick uppbackning hemma.
– Jag är inte förändringsbenägen, har man köpt ett hus så är det där man bor. Men min fru räds inte förändringar och hon uppmuntrade mig att söka polisutbildningen, säger han.
Att familjen bott på Nya Zeeland i två och ett halvt år, och att det gick väldigt bra, har gett honom insikten att det bästa ibland är att kasta sig ut i det okända. Många faktorer samspelade vid karriärbytet och nu pluggar Ludde på distans vid Umeå universitet. Han går sista terminen av fyra innan aspiranttjänsten.
Under aspirantutbildningen kommer han att jobba med erfarna poliser som handleder och bedömer hans insatser. Blir han godkänd väntar anställning i Uppsala län.
Att han får gå ner i lön är trist, men det är han beredd att ta. Han vill hjälpa människor som har det svårt, förebygga kriminalitet och se till att brottslingar döms i domstol.
Nästa år införs ett nytt omställningsstudiestöd för alla som vill omskola eller vidareutbilda sig.
– Jag vill uppmuntra alla; det går bra att byta yrkeskarriär i medelåldern. Man ska bara inte tänka att det är omöjligt, säger Ludde.
Och snart står de båda där, färdigutbildade och redo.
– Jag ser fram mot det även om det är med viss skräckblandad förtjusning, säger Jens.
– Jag med, säger Ludde.
Bägge inser att de kommer känna sig gröna i sin nya yrkesroll men samtidigt är nya kunskaper och oprövade erfarenheter det som lockar dem.