Äldre läsare minns kanske det ”ultimata insektsmedlet” DDT som spreds på åkrarna efter andra världskriget? Uppfinnaren Paul H. Müller tilldelades Nobelpriset i medicin 1948. DDT förbjöds i de flesta länder på 1970-talet men har även senare i begränsad form använts för malariabekämpning.
Uppgången och fallet för växtbekämpningsmedlet Hormoslyr var ett betydligt snabbare förlopp. Glädjen över rena banvallar förbyttes till högljudd debatt om gifter, som exploderade med miljöskandalen på BT Kemi i Teckomatorp (de nedgrävda tunnorna). Hormoslyr förbjöds 1977.
Både DDT och Hormoslyr var exempel på ämnen med långlivade kemikalier som bedömdes vara ”lågt toxiska” för människor, men som alltså kunde lagras och ge skador på sikt. Tanken går till ”evighetskemikalien” PFAS med en lång rad användningsområden, funktionskläder och köksredskap för att nämna några. Vad tänker vi om PFAS om sisådär 20-30 år?
Frågan om PFAS har aktualiserats genom brandförsvarets övningar med släckningsskum i närheten av dricksvattentäkter. Allra värst var det i Kallinge i Blekinge där de drabbade fick strida i många år, samtidigt som ett antal av dem fick olika cancersjukdomar. I december 2023 slog Högsta Domstolen fast att 150 Kallingebor lidit skada av utsläppen, att de ”drabbats av höga halter av PFAS i blodet, vilket medför en förhöjd risk för vissa negativa hälsoeffekter och sjukdomar”.
Även i exempelvis Tullinge, Halmstad och Uppsala har invånarna fått i sig kemikalien via dricksvattnet. I Uppsala upptäcktes förhöjda halter hos nyblivna mammor 2012. Tester visade på utsläpp i de södra och västra stadsdelarna och spåren ledde till Försvarsmakten och användningen av brandskum på flygflottiljen Ärna.
Sedan dess har kommunen och staten stridit om ansvarsfrågan. Uppsala Vatten har stämt Försvaret på kostnaderna för att rena vattnet. Kommunen förlorade först tvisten men fick i förra veckan rätt till skadestånd för en del av beloppet (UNT 9/4). Försvarsmakten har överklagat domen.
Dricksvattnet i Uppsala är rent men många frågor återstår. Vad händer med dem som i decennier druckit kubikmeter med vatten i södra och västra stan? Kommer det att födas färre barn i Uppsala, då infertilitet är en känd konsekvens av PFAS-intag? Ska man ”nöja sig” med att det nog inte är lika illa som i Blekinge och låta vardagslivet trilla på? PFAS finns överallt omkring oss, även i förpackningar, textil och läder, smink och rengöringsprodukter. Och stannar som sagt i en evighet.
Hur kommer vi att resonera? En historisk lärdom är att om några decennier vet vi sannolikt hur vi borde ha resonerat.