I en parallell värld skulle det vara märkligt om landets största sjukhus beslutade sig för att prioritera vården. Men ingen höjer på ögonbrynen när styrelsen för Karolinska universitetssjukhuset ger sin nya direktör i uppdrag att lägga ”fokus på kärnverksamheten: vård och omvårdnad, forskning och innovation” (DN 22/8). Ingen kommer heller att bli förvånad om man återigen misslyckas.
Bakgrunden är kritikstormen mot Karolinska i våras, bland annat efter avskedandet av Karin Pettersson, chef för förlossningsvården. Hon var populär och hade många externa uppdrag. Hennes fall blev bristande hantering av jobbmejlen och just dessa uppdrag, främst föreläsningar. Hon hade fått godkänt att föreläsa men bisysslan hade inte ”dokumenterats på ett korrekt sätt” (UNT Ledare 25/3).
Pettersson behandlades som en storskurk, en spion eller förrädare. Hon möttes en morgon av advokater som efter att ha granskat fyra års mejlkonversationer kommit fram till att hon handlat ”grovt illojalt” mot arbetsgivaren. Hela ärendet orkestrerades av Rättscentrum, som startats på Karolinska 2020, med en ”compliance officer” som hade att se till regelefterlevnaden på sjukhuset.
I det nya uppdraget från styrelsen ingår att granska Rättscentrum och HR, som hängt tätt samman på sjukhuset. Kontroll- och stödfunktioner ska vara kvar men ”komma närmare vården och medarbetarna på golvet”, säger styrelseordföranden Göran Stiernstedt. Han säger alltså att man ska fokusera på kärnverksamheten, men kan inte säga något om framtiden för Rättscentrum.
Det vore ett misstag att tro att det rört sig om enskilda personer eller funktioner på Karolinska, som på eget bevåg agerat regelryttare och exekutorer. Administratörerna - HR-strateger, planerare och kommunikatörer - har på 2000-talet flyttat fram positionerna i stat, kommuner och regioner. Det är en mycket mäktig fiende för sjukhusstyrelser och politiker att ta sig an.
På 1900-talet sköttes patienterna av läkare och sköterskor, medan administrationen helt logiskt togs om hand av administratörer. På 2000-talet sköter var och en sin administration, inte utan besvär för äldre medarbetare (som Karin Pettersson), och samtidigt patienterna. Strategerna på HR har långt mycket viktigare (och välavlönade) uppgifter, ett herravälde de inte kommer att lämna ifrån sig frivilligt.
Varje region- och sjukhusstyrelse säger sig vilja prioritera vården och patienterna, vilket är lättare sagt än gjort. Att Karolinska skulle bli först med att ta bort en stor överbyggnad som ingen vet vad den gör (Rättscentrum) och börja stödja vårdpersonalen administrativt igen, det tror vi på när vi ser det.