Den nya Tullgarnsbron i Uppsala invigdes med pompa och ståt 27 april. ”Bro, lopp och kärlek!”, trumpetade Uppsala kommun och fortsatte: ”Tillsammans firar vi Uppsalas nya bro med musik, ballonger, cykeltipsrunda och barnens brolopp”. Lokalmedierna var redo, cyklisterna och bilarna likaså. Det fanns så mycket att fira – den nya länken till de södra stadsdelarna, den bilfria Islandsbron och utvecklingen av innerstaden.
När så bron i fredags, efter sex dagar, stod i upprätt läge, avstängd på obestämd tid, fanns det lika mycket för olyckskorparna att vara spydiga över. Det blev plötsligt 20 grader, i maj(!), och bron expanderade i värmen, som alla broar gör. Det skedde en knapp kilometer från forskningen i materialfysik på Ångströmlaboratoriet. Trafiken omdirigerades till, just det, Islandsbron.
Själva invigningen var ett misslyckande av rang. Men efter tre dagar är det förstås för tidigt att utnämna Tullgarnsbron till ett grandiost misslyckande som det funnits alltför många av bland offentliga byggprojekt. Det finns oroande tecken. Entreprenören Peabs felsökning ledde till att bron stängdes av tills vidare. En utredning har startats och alla frågor hänvisas till kommunen.
Ännu finns ingen anledning att avfärda den nya bron i Uppsala. Men generellt finns ett stort bekymmer för hanteringen av offentliga upphandlingar. I dag läggs 800 miljarder kronor varje år på upphandlingar, en summa som lär öka kraftigt framöver. Behoven för väg, järnväg och annan infrastruktur, som elnät, vatten och avlopp, är enorma och investeringarna är i sig ett bra sätt att sätta fart på ekonomin och skapa jobb.
Att få en beställning av en kommun, en region eller staten är som att komma in i värmen. Vad som än händer, vilka problem som än tillstöter, kommer man att få betalt. Bra betalt dessutom, för unika projekt som är svåra att kostnadsberäkna. Miljardrullningen har tilltagit under 2000-talet. För till synes rättframma beställningar som en bro, en trafikplats och en bussterminal (Slussen i Stockholm) är notan plötsligt 21 miljarder kronor. Ett perspektiv: Hur kunde Konserthuset i Uppsala byggas för 529 miljoner 2007. Det var frågan på ledarsidan (19/2).
Några hundra meter från Tullgarnsbron ska spårvägen snart börja att anläggas, upphandlingen inleds nu i maj. De tunga ekipagen ska gå över åsen om drygt fem år, på lermark med hittills okända krav på pålning. Den obotlige optimisten tror att det kommer att gå hur bra som helst.
Realisten pekar på såret strax söder om Studenternas, den avbrutna förbindelsen över Fyrisån. Allt kan hända. Och det kommer att kosta, var så säker.