Uppsalas politiker måste också agera om fler äldre ska fås att äta bättre.
Nästan hälften av de boende på Uppsalas äldre- och demensboenden är underviktiga. Detta rapporterade UNT om i går (13/8). Med 44 procent är man därmed sämre än genomsnittet i landet, som landar på knappt 40 procent.
Situationen är visserligen sämre i många andra kommuner, men trots att kommunens avdelning för särskilt boende, enligt områdeschef Petra Gretener, ”har ett tydligt mål att jobba med de här frågorna”, händer inte särskilt mycket. Situationen har varit ungefär densamma i flera år.
Att inget händer borde oroa fler. Undernäring innebär stora risker. Om man konsekvent äter för lite kommer muskler och inre organ att brytas ner, samtidigt som infektionsförsvaret försämras. I en kropp redan försvagad av ålder, blir detta förstås ännu allvarligare.
Därför är det så klart bra att vård- och omsorgsförvaltningen har ambitiösa mål för att förbättra situationen. Förvaltningsdirektören Lenita Granlund lyfter bland annat fram (UNT 13/8) att man anställt en särskild måltidsutvecklare. Hon är också mycket tydlig på en punkt: Mer pengar behövs inte. De nödvändiga förändringarna ska rymmas i budgeten.
Som tjänsteman är det ett rimligt svar att ge, men det är för den skull inte hela sanningen. Det är de förtroendevalda som sätter de ekonomiska ramarna, sedan får förvaltningen förhålla sig till dem på bästa sätt. Och om det år efter år inte sker någon större förändring avseende andelen underviktiga, trots nya arbetssätt och högt ställda mål, finns det anledning att fundera över om det inte också är en fråga om resurser.
Många olika boendeplatser och många måltidssituationer som måste individanpassas uppges vara viktiga orsaker till att Uppsala är sämre än rikssnittet. Och kan man inte standardisera, förenkla och effektivisera (på grund av mångfald och individuella behov) blir det så klart dyrare.
Så om Uppsalas politiker, oavsett vilka partier som för tillfället styr, vill att färre boende på äldre- och demensboenden ska vara underviktiga, måste de också se över finansiering och göra den större individanpassning som krävs ekonomiskt möjlig.
Men då måste man också våga prioritera. Uppsalas kommunalskatt är hög, både i förhållande till jämförbara kommuner och till den välfärd som erbjuds invånarna. Men genom att se över bemanning och administration, våga avsluta projekt som inte hör till kommunens kärnuppgifter, kan man skapa större ekonomiska marginaler.
Ett sådant utrymme kan till exempel användas till att sänka skatten. Eller för att ge prioriterad kommunal verksamhet ökade resurser. Så att till exempel undernäring bland äldre inte måste fixas med en redan tajt budget.