På tio år har antalet barn och ungdomar i regionen som söker hjälp hos BUP ökat med svindlande 400 procent – från 1759 remisser 2011 till 8316. Var tionde tonåring har dessutom en pågående vårdinsats från BUP.
Situationen är på inget sätt unik för Region Uppsala. Det ser likadant runt om i landet. Ansökningarna om vård blir fler samtidigt som barn- och ungdomspsykiatrin inte hänger med. I takt med att fler remitteras växer köerna.
När UNT i våras (27/4) intervjuade Anneli Blom, biträdande verksamhetschef inom psykiatri vid Akademiska sjukhuset, menade hon att ett förändrat arbetssätt lett till att tiden för att få ett första besök har kortats från i genomsnitt sex till två månader.
Tyvärr gäller det inte alla. SVT Uppsala uppmärksammar hur elvaårige Oliver Gullberg fick vänta i fem år för ett första besök hos BUP Enköping. Inte bara fick Oliver och hans föräldrar vänta alldeles för länge på hjälp, dessutom verkar de initialt ha getts felaktiga besked:
”Vi sökte hjälp när han var sex år, men då hänvisade de till att man måste vara sju. Och nu är han elva”, berättar Olivers pappa Daniel Gullberg för SVT Uppsala.
Oliver ska nämligen, till slut, utredas för bland annat ADHD och autism, men inte minst autism går att diagnostisera vid relativt tidig ålder. Vid Region Stockholms Autismcenter för små barn är det till exempel ett krav för behandling att diagnosen erhållits senast det år barnet fyller fyra år. Det går alltså både att ställa diagnosen innan ett barn fyllt sju och göra det utan fem års väntetid – med rätt resurser och prioritering.
I ett barns liv är ett år en lång tid, fem år en evighet. Och Oliver är inte ensam. Trots barn- och ungdomspsykiatrins förändrade arbetssätt i syfte att korta köerna, har nära två av fem barn och ungdomar i länet fått vänta längre på hjälp än vad vårdgaranti tillåter.
Att det finns så många barn som plågas av ångest, depression och självmordstankar utan att få hjälp är svårt att ta in. Det är tillstånd som är svåra nog för en vuxen, men ännu värre för ett barn som inte har någonting att jämföra med, som saknar livserfarenhet. Att gå outredd länge under så formativa år som barndomen är, riskerar att påverka mycket av livet som kommer.
Det är uppenbart att det inte bara räcker med förändrade arbetssätt. Detta är inte heller bara en fråga för regionens tjänstemän, utan i allra högsta grad för dess politiker. Riktade statsbidrag i höstbudgeten är en väg, inte minst regeringspartiet Kristdemokraterna lovade ju i valrörelsen att minska köerna till BUP.
Visst är resurserna alltid knappa, men inget barn ska behöva vänta fem år på hjälp.