Det har snart gått sju år sedan USA:s nyvalde president Donald Trump använde Sverige som skräckexempel: ”Sverige, vem kunde har trott det? Sverige!”, eldade han på från talarstolen. Han hånades för sitt tilltag att exemplifiera med ett aktuellt exempel från gårdagen, ”last night”. Eftersom inget speciellt hände just den gårdagskvällen kunde vi lugnt gå vidare.
En patologisk lögnare som Trump kunde inte ändra på den positiva bilden av Sverige. ”Vad har han rökt”, undrade exempelvis den förre stats- och utrikesministern Carl Bildt på Twitter.
Hösten 2023 skakas bilden av Sverige rejält av den pågående våldsvågen. Det skulle även nu kunna gå att ifrågasätta rapporteringen. Antalet mord i Sverige har knappt ökat alls och är en bråkdel av exempelvis New Orleans (11 per en miljon invånare mot 700). När handelskammaren i Stockholm/Uppsala hävdar att våldet påverkar ekonomin, att 83 procent av företagarna säger att det blivit svårare att rekrytera utomlands (SVT 15/10), skulle de kunna anklagas för att ”fiska i grumliga vatten”. Men motelden har i stort sett uteblivit. Varför?
Richard Milne, nordisk/baltisk korrespondent för Financial Times, ger en förklaring efter sitt besök i Uppsala förra veckan. ”De skjutningar och sprängdåd som varit här har stått ut, med flera oskyldiga som dött” sade han till UNT (12/10). Han har tidigare besökt utsatta områden i Malmö, Göteborg och Södertälje, men den nya vågen påverkar bilden av hela Sverige på ett nytt sätt. ”Sverige har varit känt som näst intill perfekt så era stora problem väcker uppståndelse”.
Dels har alltså Sverige som land en hög fallhöjd, det har alltid betraktats som mycket tryggt, dels sker gänguppgörelserna på ett nytt sätt. Skjutvapenattacker på offentliga platser och till synes slumpartade sprängdåd skapar en långt större och vidare otrygghet än tidigare uppgörelser i gängmiljö.
Statistiken ger också besked. Polisens kartläggning i våras (9/5) visade att 65 helt utomstånde personer dödats eller skadats i skjut- eller sprängdåd de senaste fem åren. De sex föregående åren (2012-2017) drabbades 24 personer utan personlig koppling. Det är uppenbart att läget förmörkats ytterligare under sommaren och hösten.
Många år av ökad gängkriminalitet fick passera utan att ”bilden av Sverige” fick rubbas. Den som försökte problematisera våldet och koppla det till segregerade förorter kunde anklagas för att ”gynna mörka krafter”.
När nu bilden oundvikligen måste betraktas som sann, då har det blivit väldigt sent att göra något åt den. Vi står där vi står och det går varken att skylla på medier eller högerpopulister.