I början av september är det få föräldrar som fram emot ett långt skolår med cykelkärra genom mörker, regn, kyla och snö, alternativt stressiga och farliga avlämningar med bilen. Ett par månaders break skulle göra susen. Tänk att släntra över till skolan i Koh Lanta eller på Gran Canaria vid 9.00-tiden i badtofflor - sedan sätta sig med datorn i skuggan på ett kafé och jobba några timmar.
Skollagen från 2010 kom till av goda skäl. Barnens behov av skolgång ska sättas i första rummet. Föräldrar ska inte kunna ta sina barn ur skolan av exempelvis religiösa skäl och bedriva hemundervisning. Med tiden har också reglerna omfattat föräldrar som av egoistiska skäl vill ta en ”thaimout” och komma bort ett tag. Det ska finnas ”synnerliga skäl” för att hålla barnen borta från sin skola.
Företeelsen har accelererat efter pandemin då distansarbete blivit möjligt för betydligt fler. Allt fler kommuner har nekat barnen ledigt och i flera fall dömt ut vite till föräldrar som trotsat beslutet. Vilket de välbeställda föräldrarna gladeligen betalat. Man har bara ett liv!
Kommunerna sätter hårt mot hårt, liksom högre rättsinstanser när saken prövats. Så långt allt väl, det är barnens behov som ska styra. Men UNT skriver om ett fall som verkligen inte borde omfattas av lagen. Uppsalaforskaren Filip Malmberg skulle i höst ha åkt på ett utbyte med ett universitet i Paris och ville ta med sig familjen. Men kommunen sade nej.
För Malmberg var detta en viktig chans, liksom för universitetet som är beroende av nytt blod och nya intryck i verksamheten. För barnen hade två månader på Svenska skolan i Paris varit en upplevelse som de kunnat dela med Uppsalakompisarna i november. Det har varit syftet med de svenska skolorna utomlands, att familjer ska kunna följa med och bidra till landets bästa på ambassader och globala företag. ”Solskolorna” är någonting annat.
Förvaltningsrätten gick emot kommunen i det här fallet, men då var det för sent för familjen att ordna med allt det praktiska. Uppsala kommun har dock överklagat till kammarrätten som i princip alltid gått på kommunernas linje. ”Den här strikta tolkningen av synnerliga skäl gör enligt mig att man inte tar hänsyn till barns individuella behov”, säger forskaren Sara Lundberg som granskat domarna.
Stelbenthet är en beteckning som passar bra på Uppsala kommun i dessa ärenden. Det går att inhämta minimalt med information från skolorna som känner familjerna, det går att skilja på olika fall. Det vore att vara en attraktiv skolkommun. Det vore också att sätta barnen först.