En bänk har stått tom en tid på en mindre skola i Uppsala. Sjukdagarna blev snabbt till veckor och över en månad, det är dags att ringa hem. ”Vi har försökt allt men får inte iväg honom”, säger en stressad och uppgiven förälder. En hemmasittare, alltså. Men varför? Kalle har ju alltid haft det lätt för sig, det har inte varit några problem över huvud taget.
Även om NPF-diagnoser, oro och mobbningsproblematik är vanliga skäl till att stanna hemma finns det ett betydligt bredare spektrum av orsaker. Särbegåvning, exempelvis. Långa, meningslösa skoldagar har i åratal staplats på varandra utan några stimulerande uppgifter i sikte. Läraren och föräldrarna har varit överens om att allt går bra, till och med mycket bra. Upp till fem procent av alla elever räknas som särskilt begåvade.
Kuratorer och psykologer har i genomsnitt runt 500 elever att se till, enligt en undersökning av facket SSR 2023. På just den här skolan ligger det i farans riktning att skolledningen och läraren kommer att kämpa med den här pojkens frånvaro ett tag, med kontakter med föräldrarna, BUP och socialen. Hur stor är chansen för att de lyckas?
Enligt ett nytt förslag från utbildningsförvaltningen i Uppsala kommun kommer det att gå bra om rektorn bara får några tusen kronor extra i sin årsbudget. Kommunen vill avveckla de sju närvarokoordinatorer som sedan 2017 jobbar med ”problematisk frånvaro” i kommunens skolor. Man stödjer sig på en kommande utredning som ska visa att koordinatorernas arbete inte har gett ”önskad effekt” (UNT 18/9).
Nu vet vi ännu inte vilka förväntningar som fanns på den här funktionen. Teamledaren Pelle Åström säger att cirka 60 procent av de elever som koordinatorerna hjälpte förra året har gått tillbaka till skolan i någon omfattning. Bra eller dåligt? Det beror förstås alldeles på hur svårt det är.
Regeringen anser att det är så svårt att få tillbaka barn till skolan att man avsatte 75 miljoner kronor extra till ”skolsociala team” i vårbudgeten i fjol. ”För hemmasittare kan tidiga insatser från skola och socialtjänst vara avgörande för att bryta en negativ utveckling”, sade skolministern Lotta Edholm.
Även om man inte är en vän av fler skrivbord på centrala kommunala förvaltningar kan det i detta fall vara befogat. Skolan har som alla vet nog med de elever som finns på skolan, som ska ha en dräglig miljö och klara målen att lära sig läsa, skriva och räkna. För detta vill man ha mer resurser. För tomma bänkar vill man kunna slå en tidig signal och få tillgång till expertis. Om dagens team av koordinatorer inte fungerat optimalt är det en annan sak.