Campingen vid Siggeforasjön ser ut att försvinna, på grund av strandskyddet.
Traditioner kring att vara ute i naturen är djupt rotade i vår kultur. Som en följd av detta har vi därför en nästan världsunik allemansrätt, det är någonting vi måste värna.
Men i bland får vårt vurm för allemansrätten lite märkliga konsekvenser. Det fick två campingägare vid Siggeforasjön utanför Uppsala nyligen uppleva. Även om det verkar som att det funnits en rad miljömässiga problem vid campingen är det strandskyddet som kommunen åberopar för att köra bort de permanent boende.
Strandskyddet är en lagstiftning som innebär att en 100 meter lång zon runt vatten är skyddat. I praktiken innebär det att man exempelvis inte får lägga bryggor eller hugga ner träd inom denna zon. På många platser runt om i landet har dessutom länsstyrelsen valt att utöka denna zon till 300 meter.
Den här lagen infördes dels för att säkerställa allmänhetens tillgång till vattendrag, dels för att skydda naturen. Men lagstiftningens konsekvenser har blivit betydligt större än så. Lagen har gjort det i stort sett omöjligt att bygga vid ett vattendrag i Sverige. I ett land som har 100 000 insjöar är det inte rimligt.
Allemansrätten är såklart en viktig princip, men lika viktig är äganderätten. Att alla har rätt att bestämma över sin egen mark är fundamentalt i ett fritt samhälle.
Dessa två principer måste vi lyckas balansera. En stärkt äganderätt som gör det möjligt att bygga på och hålla efter en sjötomt, samtidigt som allmänheten måste kunna ha tillgång till vattendrag. Vi måste också inse att förutsättningarna ser radikalt annorlunda ut på olika platser i landet. Att stranden mitt i Stockholm och på landsbygden utanför Uppsala följer samma regler är absurt.
Här är Norge ett potentiellt föredöme. Där tillämpas ett zon-system där olika platser i landet har olika starkt skydd. Det gör att överexploaterade strandområden så som Oslos kust skyddas medan en obefolkad fjord uppe i Nordnorge är mycket enklare att bygga vid. Det här är en rimlig avvägning mellan allmänhetens intresse och äganderätten.
Tidöpartierna har lovat att ta tag i frågan om strandskydd och luckra upp lagstiftningen. Det är bra. Nu väntar vi på resultat och hoppas att detta inte blir ännu ett misslyckat försök att reformera ett krångligt system.
I ett land som består till nio procent av insjöar borde det inte vara omöjligt att hitta en kompromiss som möjliggör både sjötomter och allmänna badplatser.