Ett antal platser står tomma på campingen.
Utanför campingens reception rör sig en man. Solen skiner, han går i bar överkropp. När han närmar sig tar han på sig en grå T-shirt.
– Välkommen hit, säger Peter Johnson, som driver campingen tillsammans med sambon Catharina Hassarby sedan 2017.
Han medger att han känner sig lite kluven över vad som ska ske – han förklarar att tidigare möten med media har resulterat i att gäster lämnat campingen för gott och att de som stannat kvar blivit oroliga.
Problemet var, och är fortfarande, att majoriteten av gästerna har säsongsplats. I praktiken innebär det att deras mobila hem står permanent på platsen. Vilket inte är tillåtet på strandskyddad mark, då allemansrätten väger tyngre.
Så om beslutet – som kom den 17 april i år – från miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommun hade vunnit laga kraft, skulle campingens gäster få stå där högst två månader.
– De tror att vi håller på och bommar igen. Bara i år har runt 40 gäster med säsongsplats lämnat. Men vi har inte gett upp, säger han.
Peter Johnsons och Catharina Hassarbys överklagan ligger nu hos länsstyrelsen. Och hoppet om att få dispens från strandskyddet och behålla gästerna med säsongsplats lever.
– Det är möjligt att få dispens om man har särskilda skäl, säger Peter Johnson, samtidigt som ljudet från en åkgräsklippare avbryter intervjun tillfälligt.
På frågan om vilka särskilda skäl de har yrkat på, hänvisar han till den 26 sidor långa överklagan.
– Det vi trycker mest på är att campingen funnits hur länge som helst och att det aldrig kommit in några klagomål förut, varken i början av vår tid som ägare eller när vi var gäster, säger han.
Detta går att koppla till ett av de särskilda skäl som står uppräknade i miljöbalken: Att platsen är ianspråktagen och därför saknar betydelse för strandskyddets syften.
Strandskyddet syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv, enligt Boverket.
Hur länge campingen har funnits på platsen råder det delade meningar om, men enligt Peter började folk i alla fall vistas där på 30-talet. Strandskyddet vid Siggeforasjön har funnits sedan 1965, enligt länsstyrelsen. Det vann laga kraft 1975.
Några barn svalkade sig vid en av campingens badplatser, som även är öppna för allmänheten.
Om strandskyddet förlorat sin betydelse för platsen, från då till nu, återstår att se.
Peter och Catharina har själva varit gäster på campingen sedan 2001 och allt har varit frid och fröjd, menar de. Fram till 2020. Då kom första klagomålet och kampen om campingens överlevnad tog sin början.
”Miljöförvaltningen har tagit emot ett klagomål... Klagomålet gäller upprättande av permanenta bostäder på strandskyddat område”, stod det i ett dokument från Uppsala kommun.
– Vi visste ju inte ens om att det var strandskyddat när vi tog över, så det kom som en chock, säger Catharina Hassarby, och medger sedan att de i och för sig borde ha kollat upp det innan.
– Men det är aldrig någon som har pratat om det under vår tid här, så det är inget man gått och funderat på, säger Peter Johnson.
Fler klagomål har riktats mot campingen och det har gjorts anmälningar om miljöbrott, artskyddsbrott och brott mot områdesskyddet.
Miljöförvaltningen inspekterade bland annat avloppsanläggningen den 8 maj i år. Bedömningen var att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening. Det konstaterades att orenat avloppsvatten rinner ut i marken för tillfället.
– Jag vet faktiskt inte om det rinner ut i marken. Men det finns inga olagliga avlopp här som måste åtgärdas just nu, säger Peter Johnson.
Virpi och Anders Svensson har stått på Siggefora camping i 24 år. Nu känner de sig tvungna att ställa sin villavagn någon annanstans, på grund av situationen. ”Det är jättesorgligt”, säger Anders Svensson.
Efter ett antal följdfrågor förklarar han att avloppsanläggningen är gammal och inte fungerar som den ska. Men betonar att de har fram till den 1 oktober 2025 på sig att åtgärda den.
Angående övriga klagomål och anmälningar förklarar han att de antingen har vidtagit eller ska vidta åtgärder. Det gäller åtminstone för de klagomål som han anser varit sanningsenliga.
– De flesta anmälningar är ju ingenting egentligen och en anmälan betyder ju inte att det faktiskt är fel någonstans. Förrän det är bevisat, säger han.
Varför har folk klagat på och anmält campingen, tror ni?
– Vet inte riktigt. Det är en grupp människor som verkar ha något emot oss, säger Peter.
På vilket sätt och varför?
– De sitter på sin fritid och begär ut ärenden, klagar på och anmäler campingen. Men varför vet vi som sagt inte, säger han.
Men klagomålen och anmälningarna har – trots allt – medvetandegjort dem om brister de inte visste fanns.
Det finns flera sätt att få dispens från strandskyddet, om man har särskilda skäl som motiverar undantaget.
– Många av problemen visste vi inte om, så i vissa fall har de ju inte haft fel i sak, och tack vare klagomålen har vi kunnat göra något åt dem, säger Catharina Hassarby.
Under en rundtur pekar Peter Johnson på ett av servicehusen som de fått klagomål på gällande mögel och dålig ventilation. Han förklarar att kommun har testat och godkänt det för drift. Men att de däremot fått ta bort ett servicehus på grund av mögel.
Här och var – på den annars gröna campingen – skvallrar stora grusiga ytor om förre detta campinggästers långvariga närvaro.
– Vi vill behålla våra gäster och vår camping. Den betyder allt, säger Catharina Hassarby.
Hade ni kunnat göra något annorlunda för att undvika den här situationen?
– Nej, egentligen inte. När vi tog över campingen ärvde vi allt som har med den att göra, även problemen som dykt upp, säger Peter Johnson.
Catharina Hassarby säger:
– Men vi borde ha kollat upp det här med strandskyddet innan.
Flera villavagnar står placerade på campingen. För blotta ögat ser de inte särskilt mobila ut. Men med lastbil med kran är det möjligt att flytta på vagnarna.