Reaktionen när lönelistor offentliggörs är ofta förvåning. ”Det borde vara samma löner för liknande jobb”, är en kommentar i UNT:s serie Välfärdens löner (7/9). Det var en kommunanställd som fått reda på att kollegerna i regionen hade betydligt högre månadslön.
Löneskillnader upplevs som orättvisa, ibland av goda skäl. Men lönebildning är en komplicerad process och slutresultatet har ofta naturliga förklaringar. ”Lika lön för lika arbete” är en jämställdhetskamp som går vidare men som var lättare att driva under tider med stora arbetskollektiv. En allt större förklaring till svårigheten att få ”lika lön” är den tilltagande bristen på ”lika arbete”. Samhällsutvecklingen, digitaliseringen och behovet av vidareutbildning, har fragmentiserat arbetsmarknaden.
Det här är goda nyheter för arbetstagarna. Löneskillnader är om inte det enda så det bästa sättet att få upp sin lön. Vid lönesamtalet kan man presentera hårda fakta om arbetsuppgifter, utbildningsnivå, prestation och erfarenhet. Om chefen inte hittar en bra motivering till gapet finns ett underliggande hot eller kanske en möjlighet att hen och den anställdes vägar snart kan skiljas åt.
Facket borde vara de första att notera löneskillnader gentemot andra arbetsgivare. Men företrädare för kommunanställda i Uppsala visar delvis upp en förvåning över statistiken. ”Vi har tidigare mest jämfört löneläget med jämförbara kommuner. Det är väldigt intressanta uppgifter”, säger Jonny Eliasson, lokal fackordförande för Akavia. ”Här kan kommunen behöva göra en lönesatsning”, säger Sampo Hinnemo, ingenjörsfacket.
Arbetsgivarna besitter fortfarande det främsta trumfkortet mot att ge enskilda medarbetare lite högre lön. Det är att ingen någonsin talar om sin lön. Man vet inte ens vad de närmaste kollegerna har, ännu mindre vad grannarna tjänar. Kanske finns någonstans en skam över att berätta, en tro att andra lyckats bättre och tjänar mer?
Det kan fortfarande ligga något i föreställningen att svensken trivs bättre i kollektivet och är obekväm med att framhäva sig själv. Dessutom finns ju risken att jämförelser med kolleger eller andra yrkesgrupper faller ut till ens nackdel.
Delvis är det en generationsfråga, ett arv från en tid när en stor del av befolkningen ingick i kollektivet, när Hasse & Tage fick dra till med ”Råger Måååår” som exempel på en höginkomsttagare (88-öresrevyn). De som kommer ut i arbetslivet på 2020-talet har gått olika vägar och har generellt en mer adekvat syn på sitt värde. Att knyta näven i fickan är inte den automatiska reaktionen om de skulle drabbas av en orättvis lönesättning.