Mängdbrott. Så definierar Polisen brott som till exempel inbrott, stöld, skadegörelse och misshandel. Definitionen är bättre än synonymen vardagsbrott, eftersom den inte på samma sätt antyder att det är brott som vi måste acceptera, som är en del av vardagen.
Även dessa ”mindre” brott, som begås i mängd, har nämligen fortfarande ett brottsoffer. De orsakar fortfarande stort lidande och ofta ekonomisk skada för dem som drabbas. Och om de lämnas outredda bidrar de dessutom till att förtroendet för polisväsendet, men ytterst hela rättsapparaten, naggas i kanten.
Situationen för Uppsalas många obemannade butiker är ett tydligt exempel på det senare. I en debattartikel i UNT (18/8) förklarar Damoon Mortezaie, delägare av den obemannade godisbutiken Crazy Candy, hur man drabbats av upprepade stölder och att man upplever att Polisen inte tar incidenterna på allvar. Det ska handla om 20 ouppklarade fall på mindre än två år, trots att det ofta finns bevisning i form av videoinspelningar av gärningsmännen.
När Mortezaie senare intervjuas av UNT (26/8) förklarar han att Crazy Candy förlorar närmare 200 000 kronor årligen på grund av butiksstölderna. Även andra handlare som intervjuats beskriver samma frustration över att polisanmälningarna sällan leder till några gripanden.
Missnöjet från handlarna visar vilken skada så kallade mängdbrott kan göra, och då på ett mycket större plan än butikernas pekuniära förluster till följd av stölderna. För det som också ligger i vågskålen är att medborgarna tar lagen i egna händer.
Polisen må anse att det inte enbart är de som bär ansvaret för att så få av butiksstölderna klaras upp. Som Christer Gustavsson, gruppchef på utredningsavdelningen i lokalpolisområde Uppsala/Knivsta uttrycker det: ”Vi delar frustrationen, men åt motsatt håll. Handlarna måste hitta bättre sätt för att säkerställa att ingen kommer in i butiken på ett oriktigt sätt.” Men handlarna ser det inte på det sättet. Och några av dem överväger att ta till egna åtgärder.
Damoon Mortezaie säger att man på Crazy Candy i framtiden kommer att kontakta snattarnas vårdnadshavare, deras skolor och även socialtjänsten. Avståndet från ett föräldrasamtal till ett medborgargarde är långt, men bara det att vilja ta saken i egna händer är en varningssignal.
Lösningen är dock inte att knäppa handlarna fingrarna på utan att Polisen för det första verkligen tar stölderna på allvar och att man för det andra ges resurser nog att prioritera mängdbrott.
Mängdbrott i en godisbutik kan nämligen verka smått, men döljer något mycket större och allvarligare.