Även transpersoner har rätt till hjälp i tid

18 månader eller längre är lång tid i en tonårings liv.

Väntetiden för transvård är ofta oacceptabelt lång.

Väntetiden för transvård är ofta oacceptabelt lång.

Foto: Armando Franca

Ledare2022-09-28 06:30
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

16-årigen Tyr från Tierp berättar i en intervju om de långa köerna för att få vård på Akademiska sjukhusets könsidentitetsmottagning (SVT, 24/9). RFSL har tidigare larmat om just kötiderna till utredningsteamet vid Akademiska, som är på två år för nybesök för personer under 18 år. Efter ett första besök följer en utredningstid på minst två år. För personer som passerat 18 år är kön för ett första besök ytterligare ett halvår längre (UNT, 29/6).

18 månader, som Tyr hittills har väntat utan att få ett första möte med läkare, är lång tid i en tonårings liv.

Enligt Akademiska sjukhuset beror de långa väntetiderna på att antalet patienter tredubblats sedan 2019. Dessutom är varje enskild utredning omfattande. Det är förstås viktigt att utredningarna görs ordentligt. 

Häromåret uppmärksammade Uppdrag granskning en dramatisk ökning av unga flickor som könskorrigeras av vården. Programmet har även senare lyft fram problem som kan uppstå i transvården, som att individer kan få biverkningar av hormonbehandling - och att det finns personer som ångrat sig könskorrigering.

I våras sändes även P1 dokumentären "Att ångra det oåterkalleliga" (8/5). Självklart behöver problem, som risken att ångra sig, belysas. Varje fall där en ung människa ångrar en könskorrigering är ett fall för mycket. Kunskap och rätt hjälp är därför a och o.

Att något kan gå fel är dock ingen anledning att neka transpersoner den hjälp de behöver. 

Gruppen har länge varit utsatt, även inom hbtq-gruppen. Jämfört med befolkningen i stort är det sex gånger vanligare att transpersoner vårdats för självmordsförsök. Att få vård i tid kan alltså vara en fråga om liv och död.

Mycket riktigt har det skett en ökning av andelen unga som fått en könsdysforidiagnos. I antal rör det sig om 1381 minderåriga individer mellan 2006-2018. Över tid är det ungefär 100 unga per år. Det är alltså inte en fråga om en "transepidemi", eller en omfattande "trend". Ökningen kan delvis bero på en allmänt ökad acceptans för att vara transperson, och på att man sedan 2013 slipper tvångssterilisering.

Om nu fler unga söker sig till bland annat Akademiska kan det med andra ord vara något positivt. Men då behöver också vården anpassas.

Jenny, som är mamma till 16-åriga Tyr från Tierp, menar att "transvården är väldigt underprioriterad" och att andra patientgrupper aldrig skulle acceptera att vänta så länge för hjälp. Fruktansvärt och skamligt, kallar hon det. 

Hon är tyvärr inte utan en poäng.