Debatt: Ge unga transpersoner könsbekräftande vård i tid

Den könsbekräftande vården för unga präglas av mycket långa vårdköer, brist på vårdanställda och stora skillnader beroende på var i landet man bor. I Uppsala är kötiden bara för nybesök två år.

Rätten till en egen identitet och till bästa möjliga hälsa och sjukvård är grundläggande enligt Barnkonventionen, som i dag är lag i Sverige. Men livet som ung transperson kan vara ganska tufft. Att söka sin identitet och landa i sig själv, samtidigt som många tycker till om vem man är eller borde vara. Det finns också många åsikter om den könsbekräftande vården, och om unga transpersoner ens ska få tillgång till vård.

Statistiken om ohälsa talar sitt tydliga språk. Det är sex gånger vanligare att transpersoner vårdats för självmordsförsök, jämfört med hela befolkningen. Det är en skrämmande siffra. Det borde vara självklart att vi alla engagerar oss i att alla unga ska få vara lyckliga och må bra. Det allra viktigaste för unga transpersoner är att bli tagna på allvar av sin omgivning och att hjälpande händer finns där när det behövs. Föräldrar, syskon, vänner, släktingar, skolpersonal och andra vuxna kan skapa avgörande skillnad.

För många behövs dock mer än så. Unga och vuxna som lider av könsdysfori, det lidande som kommer av att ens könsidentitet inte stämmer överens med det kön man blivit tilldelad, behöver få tillgång till en välfungerande könsbekräftande vård. Tyvärr ser det inte ut så i dag. Den könsbekräftande vården för unga präglas av mycket långa vårdköer, brist på vårdanställda och stora skillnader beroende på var i landet man bor.

Kötiden för nybesök för personer under 18 år till utredningsteamet vid Akademiska sjukhuset i Uppsala är två år. Efter det följer en utredningstid som även den är minst två år. När det gäller personer över 18 år är vårdkön i Uppsala två och ett halvt år för ett första besök. Det är under all kritik, och skapar lidande för den som väntar på en livsviktig behandling.

Den könsbekräftande vården behöver bli bättre. Vi har åtta förslag:

1. En reformerad könstillhörighetslag: det behövs en ny lagstiftning för att separera medicin och juridik. Det skulle sannolikt innebära att köerna till vården kortas och därmed att vårdens tillgänglighet förbättras.
2. Mer resurser till utredningsteamen: att korta väntetiden för första besök och mellan olika vårdbesök skulle ge utredningsteamen bättre förutsättningar att göra sitt jobb, förbättra hälsan för vårdtagare och stärka vårdens kvalitet.
3. Stärka professionens roll: mer tid för kompetensutveckling, mer tid för möten med vårdtagare och fler kollegor behövs. Det skulle ge en mer kvalitetssäkrad och individanpassad vård som också utvecklas för framtiden. Även patientsäkerheten skulle öka. 
4. Ett nationellt forskningsprogram: stärk forskningen om hur vårdens kvalitet och behandlingsmetoder kan förbättras samt hur unga transpersoner får rätt stöd vid rätt tillfälle. 
5. Tillgång till hormonbehandling för unga: hormonbehandling kan behövas för att minska lidande eller att skapa betänketid i en utredningsprocess. Därför behöver unga med könsdysfori och konstaterat vårdbehov få tillgång till hormonbehandling. En förutsättning är givetvis adekvat information till vårdtagaren och närstående och regelbunden uppföljning.
6. Rätten till information och medbestämmande: vårdtagarnas rätt till information och delaktighet i vården bör stärkas. 
7. Förstärkt kompetens i primärvården: transkompetens kan inte enbart finnas inom den könsbekräftande vården utan behövs i barn- och ungdomspsykiatrin, hos husläkare och på vårdcentraler. 
8. Tillgänglighet och utvärdering av vården: den könsbekräftande vården bör vara mer tillgänglig. Om vården koncentreras till ett fåtal orter, som nationell högspecialiserad vård, bör det finnas möjlighet att bedriva en del av vården lokalt genom exempelvis underleverantörer. En omorganisering av vården bör följas av utvärdering efter tre år.

Det har talats mycket om unga transpersoner de senaste åren. Vi hoppas att vi kan enas i ett samtal om hur vi kan stärka unga transpersoners situation och skapa verklig förändring. Vi kan skapa en bättre framtid, men det måste vi göra gemensamt.