Många kramar träd när det ska byggas och blir tal om avverkning. Det värnas om vattendrag, våtmarker eller allmänt fin och strövvänlig natur. Men ingen samlar ihop ett fång spannmål och ropar ”inte här”. En åker är en åker, det vet varje upplänning, liksom skåningar, öst- eller västgötar. Betande kor är trevligt, men malande skördetröskor kan man vara utan liksom alla andra långsamma fordon som ska till och från skördeplatserna.
Vem försvarar jordbruksmarken, förutom en och annan stövelklädd bonde? Exempelvis SLU i Uppsala, som 2020 gjorde en överenskommelse med Akademiska Hus och Uppsala kommun om att spara åkermark vid bostadsbyggandet inom Uppsalapaketet (25/2 2020). Och naturligtvis domstolarna. Jordbruksmark får ”endast tas i anspråk för bebyggelse om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen”, som det står i Miljöbalken (3 kap. 4 §).
Det säkerhetspolitiska läget och kriget i Ukraina har de senaste åren tydligt aktualiserat behovet av matproduktion och självförsörjning. Detta kan ligga bakom flera uppmärksammade avslag för byggen på jordbruksmark. Sveriges största solcellspark Svedberga, 232 hektar i nordvästra Skåne, fick slutligt nej av Mark- och miljööverdomstolen (SVT Aktuellt 3/3). Landets bördigaste mark måste bevaras för odlingsändamål.
Eftersom elbehovet ökar avsevärt de närmaste 20 åren, inte minst i södra Sverige, är det verkligen två ”väsentliga samhällsintressen” på kollisionskurs. Solpanelsbyggare fick också nej till en park utanför Tierp (Arvidsbo) i fjol. Ett nytt försök görs nu i Tolfta norr om Tierp, med ivriga protester från boende (SVT 6/12 2023).
Uppsala kommuns planer på ett utbyggt industriområde i Librobäck har också kritiserats och fått minskas i omfång (UNT 2/4). Det kom in 92 synpunkter på det ursprungliga förslaget, om påverkan på närmiljön, trafikökningen och jordbruksmarken. ”Behovet av industrimark är ganska akut och vi har inte så många andra alternativ på kort sikt”, säger kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling (S).
Han pekar på behovet av nya företag och jobb i Uppsala, vilket onekligen är viktigt. Men till skillnad från solpanelerna förstörs odlingsmarken permanent när den ”hårdgörs”, det vill säga täcks med asfalt, hus och betong.
Miljöbalken stipulerar att det kan byggas på åkern endast om behoven inte kan tillfredsställas ”genom att annan mark tas i anspråk”. Slutsatsen blir att vi i framtiden inte kan bo och jobba exakt där vi vill. Matens betydelse kommer sannolikt bara att öka – inte bara för domstolar utan för en allmänhet som ser behovet av försörjning för kommande generationer. Det är dags att uppgradera åkern till samma nivå som annan värdefull natur.