"Jag har i nuläget inte en tillräckligt stabil inkomst för att kunna få ett kontrakt", säger Mamon Zaidy.
Att återvända till Libyen är otänkbart. Där betraktas författaren, poeten och översättaren Mamon Zaidy som en sekulär terrorist, och riskerar att bli förföljd, satt i fängelse eller dödad. 2022 blev han Uppsalas ICORN-stipendiat, något som möjliggjort två år av fritt arbete i Sverige.
I samband med att Mamon Zaidys stipendium gått ut, har han tillsammans med sin fru sökt om asyl. I väntan på beslutet kan dock paret inte bo kvar i den lägenhet de blev tilldelad för två år sedan. Den 1 oktober måste de flytta ut, för att ge plats till nästa fristadsförfattare.
Då riskerar paret att bli utan bostad.
– Jag trodde att eftersom jag hade fått stipendiet, så var jag trygg här. Jag förstod såklart att det var tidsbegränsat, men jag antog att jag kunde slussas vidare i samhället på något vis. Det var heller ingen som sa något om att jag borde söka asyl direkt, säger Mamon Zaidy.
Det var i samband med att stipendiet skulle gå ut som Mamon Zaidy och hans fru sökte asyl, och i september hade de sin första intervju.
– Jag kanske var naiv, men jag ville tro på att hela poängen med att jag fick dessa två år var att jag skulle kunna stanna i Sverige. Vad var dessa två år till för annars? Jag kan inte åka tillbaka, säger Mamon Zaidy.
Under sin tid i Uppsala har han knutit kontakter, börjat jobba med det egna skrivandet och med att översätta engelska texter till arabiska. Han menar att det inte är förrän nu som det börjat rulla på – en förutsättning för att själv kunna stå på ett hyreskontrakt.
– Jag har i nuläget inte en tillräckligt stabil inkomst för att kunna få ett kontrakt, tvingas jag flytta från Uppsala förvärras den situationen, då kommer jag att behöva börja om helt från början.
Enligt Migrationsverket ska ingen asylsökande behöva bli hemlös men det finns inga garantier för en bostad i Uppsala.
Uppsala kommuns fristadsförfattare Mamon Zaidy säger att det är otänkbart att återvända till Libyen. Där betraktas han som en sekulär terrorist.
Mamon Zaidy sitter i soffan i den sparsamt möblerade lägenheten i Rosendal.
– Det är klart att jag hade kunnat ta jobb som någonting annat, för att få en stabil inkomst. Men det var inte därför jag kom hit.
Han flydde från Libyen på grund av att hans yttrandefrihet inskränktes. Tanken på att åka tillbaka gör honom orolig för sitt liv, och förvirrad över stipendiet. Han menar att det inte existerar någon tvåårig "paus" från hans tidigare livssituation.
Men vad som händer då Uppsala kommuns ansvar upphör är upp till författaren själv, enligt Karin Hansson, nationell samordnare för ICORN i Sverige.
– Det är den absolut svåraste frågan. När fristadsförfattaren precis har kommit är både författaren och vi superglada. Men tidigt behöver vi prata om vad de vill göra efter de två åren. Det är upp till författarna själva vad de vill göra, väldigt få kan återvända till sina hemländer, säger hon.
"Det är upp till författarna själva vad de vill göra efter de två åren, väldigt få kan återvända till sina hemländer", säger Karin Hansson, nationell samordnare för ICORN i Sverige.
Det finns två val för en fristadsförfattare för att få stanna efter de två åren med temporärt uppehållstillstånd, enligt Hansson. Antingen att ansöka om att förlänga tillståndet genom att visa att man kan försörja sig inom sitt yrke. Eller att söka asyl, då gäller de helt vanliga asylreglerna.
– Vi har kontakt med jurister för konsultation men det är viktigt att man själv informerar sig. ICORN har personal som kan göra bedömningar om hur situationen ser ut för personen i fråga men de är inte jurister i svensk asylrätt, säger Karin Hansson.
Slutperioden för en fristadsförfattare är något som ständigt diskuteras inom ICORN, enligt Hansson. Ändå upplever författare att de lämnas ensamma och känner oro över att bli hemlösa.
– Jag tycker vi är väldigt tydliga med vilka regler som gäller. Vare sig ICORN eller fristäderna kan påverka reglerna kring vilka uppehållstillstånd som finns. Även vid ankomst är det tydligt att perioden är två år, det står skrivet med datum.
Men ändå tycks inte informationen nå fram?
– Det är klart att man alltid kan bli bättre men jag tycker att vi har väldigt mycket kommunikation kring detta.
Kan det bero på språkförbistring?
– Det kan det mycket väl göra. Många städer tar in tolkar. Om författarna tycker att vi har för lite kommunikation kring detta då får vi öka den, säger Karin Hansson.