Emelie Garbers, Daniel Koivunen, Amelis Riquelme Nicoletti, Lolo Elwin, Ester Boukharta, Shirin Golchin, Bashkim Neziraj, Emelie Falk, Simon Rodriguez och Natalie Sundelin ingick i den totalt elva personer starka ensemblen av dansare och skådespelare.
Röken från koreografen och regissören Benke Rydmans omdiskuterade nytolkning av H.C. Andersens saga "Flickan med svavelstickorna" har lagt sig. Spelperioden är över, scenografin undanplockad och alla i produktionsteamet har gått vidare till andra projekt.
Men vad var det som hände egentligen? Tittar man i backspegeln framträder en spretig bild:
På lördagseftermiddagen 11 december 2022 är det premiär på stora scenen inför en fullsatt salong. Dagen efter börjar recensionerna att trilla in. De visar sig vara övervägande negativa. Längst går Dagens Nyheters recensent Pia Huss, som kallar föreställningen för "snudd på katastrofalt misslyckad".
Från publiken hörs klagomål om att pjäsen inte lämpar sig för barn i sjuårsåldern.
På måndagen går Petra Brylander ut och berättar att den nedre åldersrekommendationen höjs från 7 till 15 år. Hon erbjuder också alla som köpt biljetter till kommande föreställningar att lämna tillbaka dem och få pengarna tillbaka.
Exakt hur många biljetter det handlar om är svårt att få besked om. I en intervju med UNT 19 december uppger Petra Brylander att det handlar om "hundratals avbokningar men också hundratals sålda biljetter". I ett protokoll från ett styrelsemöte samma dag står det: "Hittills är cirka 3 200 biljetter återlämnade av cirka 8 000 sålda, och cirka 700 nya är sålda".
Enligt Stadsteaterns eget system annullerades 2 782 biljetter i december. Huruvida den siffran också omfattar biljetter som återlämnats på grund av inställda föreställningar vet inte Petra Brylander på rak arm.
– Det som komplicerar det hela är att 10 av 28 föreställningar ställdes in på grund av sjukdom. Det är extremt olyckligt och mycket ovanligt. Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare, säger hon.
Om man tittar på de 18 föreställningar som ändå spelades så ser de avrundade siffrorna ut så här: 4 900 biljetter såldes till ordinarie föreställningar och 2 500 till skolföreställningar.
Det betyder totalt 7 400 biljetter, en beläggning på drygt 80 procent. Långt ifrån ett publikfiasko med andra ord.
Klara Lans ingick i ensemblen.
När det gäller kritiken mot att föreställningen inte blev tillräckligt barnanpassad har Petra Brylander full förståelse för att många tyckte så.
– Det var för mörkt och delvis otäckt, för högt ljud och svårt att hänga med för de yngsta. Vi iscensatte ju ingen traditionell berättelse, utan tanken var att berätta mer abstrakt med fokus på rörelse och dans. Men gestaltningen av temat ensamhet fungerade inte för de minsta barnen, säger hon.
Petra Brylander tror att de negativa recensionerna till stor del har sin grund i att åldersgränsen sattes fel.
– Själva produktionen hade ett stort konstnärligt värde, men den passade inte för den yngsta målgruppen. Jag blir väldigt olycklig om det framställs som att jag släppt upp något jag inte tycker är bra, för jag tycker verkligen att "Flickan med svavelstickorna" var bra, intressant och berörande.
Koreografen och regissören Benke Rydman ville göra "Flickan med svavelstickorna" på ett nytt sätt.
Vems är ansvaret för att åldersrekommendationen blev så fel? Att höja från årskurs 1 till årskurs 9 känns som ett stort steg.
– Å ena sidan ligger det på Benke Rydman som utförare av verket, men ytterst är förstås ansvaret mitt som teaterchef.
Med facit i hand kan Petra Brylander känna att åldersanpassningen tyvärr hamnade i skymundan under processen. Att det blev så berodde, enligt henne, främst på att scenografin och tekniken kom att ta så stor plats i det konstnärliga arbetet.
– Benke hade en stor vision kring det visuella, men de tekniska lösningarna blev så pass komplicerade att ett stort fokus lades på att få dem att fungera. Det gjorde att referensgruppmöten ställdes in för att vi skulle arbeta med konceptet.
Hon är idag självkritisk på den punkten. Delar av föreställningen spelades visserligen upp för provpublik, vilket ledde till att ljus och ljus justerades liksom gestaltningen på scen och skådespelarnas publikkontakt.
– Med facit i hand skulle vi ha tagit in referenspublik i ett tidigare skede av processen. Det betyder inte att en referenspubliks åsikter blir avgörande, men det gör att vi kan hitta nycklar i hur vi ska kommunicera.
Samtidigt har Petra Brylander under hela spelperioden fått mejl som visar hur olika barn kan uppfatta en scenföreställning. Många av de föräldrar som hört av sig har varit kritiska, medan andra vittnar om hur deras barn varit hänförda av föreställningen.