Robert Hegg sköljer strupen mellan låtarna och lyckas komma tillbaka ännu starkare.
Konsert
Amon Amarth
Fyrishov
Torsdag 29 augusti
Betyg: 5
Efter en sista soundcheck på finska öppnar scenen upp och en episk fornnordisk saga tar sin början. Öppningsnumret ”Raven's flight” följt av ”Guardians of Asgaard” fungerar som bladvändare.
Exakt vart death metal-bandet från Tumba kommer stiga i land verkar dock till en början inte vara skrivet i runor. Valhall känns inte alls som en vild gissning. Scenen och allt och alla som är på den bokstavligt talat skriker viking.
Och snyggt är det.
Hettan från pyroteknikens piskande eldar och ljussättningen för tankarna till Midgård á la Tolkien för en stund. Medvetenheten om att Amon Amarth är namne med domedagsberget i Mordor gör nog sitt på den punkten. Johan Heggs mörka, morrande och gutturala stämma likaså.
Det låter dock riktigt bra, men också riktigt ansträngande.
Viss oro uppstår över att sångkvalitén ska sjunka när Hegg frekvent sköljer strupen med vatten under och mellan låtarna. Den visar sig vara obefogad och han återkommer ständigt kraftfullare.
Och publiken, den hänger med.
”Vad heter hon?”, skriker Johan Hegg, publiken svarar ”Heidrun”. Låten om geten Heidrun adderar lite komik till helheten som fortsätter att stiga i nivå.
Publikmässigt är Fyrishov dock långt från fullt. I utkanterna av publikhavet på 3 500 syns kluster av människor. Deras nästan mysiga gungande kontrasterar sig mot den hårda musiken. Tanken på att Amon Amarth nyligen spelade för 80 000 känns främmande.
Amon Amarth omger sig med en tydlig estetik. "Scenen och allt och alla som är på den bokstavligt talat skriker viking", skriver UNT:s Marcus Mylläri.
I mitten av det lilla publikhavet pågår dock vad som verkar vara en mosh pit utan slut. Sedan händer något på scenen. Den mörknar samtidigt som en dimma breder ut sig och ur den träder ett uppblåsbart skepp fram.
Havet kallar genom ljud- och ljuseffekter under introt till ”Put your back into the oar”. Deltagarna i moshpiten sätter sig och börjar ro. Sedan hakar stora delar av publiken på.
Inramningen känns inget mindre än episk när bandet, scenen och publiken svetsas samman till en symfoni i form av ett vikingaskepp. Vilket speglas i betyget.
Slutet på den fornnordiska sagan med inslag av två olika Midgård verkar sedan närma sig. Det skålas med dryck i horn under ”Raise your horns”.
”Tack som fan Uppsala”, säger en fortsatt energisk frontman. Ett fåtal i publiken önskar mer och får som de vill. Amon Amarth slår hål på himlen med två låtar till och konfettiregnet är ett faktum.
Hegg avlutar med orden ”Vi kommer till Valhall igen”.
En sagolik kväll gick i mål med konfetti.