"Välkommen hit, välkommen hem" brukar det heta här i stan. För death metal-bandet Amon Amarth lär det inte vara några problem att känna sig som hemma i vikingarnas gamla högborg. Bandet har fått Stockholmsförorten Tumba att förknippas med metal och nordisk mytologi, sedan debutalbumet "Sorrow throughout the nine worlds" från 1996.
Nu är Amon Amarth ute på ”Heidrun over Sweden Tour 2024”, med stopp i Umeå, Huskvarna och – för första gången – Uppsala, torsdag 29 augusti.
Turnén må vara kort, men det säger inget om ambitionsnivån. Och den som vet, den vet. Vi talar inte om E-Types plastiga turistfällor eller Gustaf Skarsgård i stripigt ”Vikings”-skägg. Inte heller om semikändisar som stakar sig igenom ”Röde orm” i en kall lada på konstig sändningstid.
Amon Amarth sveper in i stan med fullt ställ – till ett Fyrishov fyllt av vrålande gitarrer, vikingaskepp och urstark dedikation till den kultur som ju faktiskt blomstrade i just de här trakterna för drygt tusen år sedan.
– Det ska bli jäkligt kul att komma till Uppsala. Jag har en massa vänner i Uppsala och även familj som kommer och kollar, säger Johan Hegg.
Bandets skäggige galjonsfigur och sångare låter lite mer sansad än vad jag kanske hade hoppats.
– Min frus bror bor i Uppsala med sin familj. Och hon har ett kusinbarn som bor där också. De ska komma.
Är era spelningar verkligen barnvänliga?
– Han är inte ett barn. Han jobbar på Uppsala universitet och jag tror att han är dekan.
Har du koll på Uppsalas vikingahistoria?
– Gamla Uppsala har jag besökt flera gånger. Jag känner också en brittisk arkeolog som jobbar på Uppsala universitet, Ben Raffield. Och är bekant med Charlotte Hedenstierna-Jonson (arkeolog och vikingaforskare vid Uppsala universitet, reds anm).
Oj, ditt vikingaintresse verkar väldigt gediget?
– Ja, det är det. Även om jag inte har studerat på hög nivå så skulle jag säga att jag är ganska påläst.
Vikingatematiken har aldrig haft någon politisk underton för Amon Amarth. Johan Hegg har tydligt tagit avstånd från högerextremism.
– Jag har varit väldigt historieintresserad sen jag var liten och fick tag på de här ”Valhalla”-böckerna, de danska serieböckerna av Peter Madsen. Där började mitt intresse. Det fanns ingen politisk idé över huvud taget. Och det har det inte gjort för någon av oss.
Är du trött på att de här frågorna kommer upp?
– Just i Sverige är det vanligt att de kommer men jag ska inte säga att jag är trött på det. Tack och lov så känns det som att de flesta i dag har insett att man kan vara intresserad av vikingar utan vara högerextrem. Tv-serien ”Vikings” var nog en jättestor bidragande faktor.
Vad var det som tilltalade dig som liten med vikingar?
– Från början tyckte jag att de var roliga. De här serieböckerna var otroligt roliga. När jag blev lite äldre och började läsa fornnordiska sagor och Eddan och sådana grejer så började filosofin tilltala mig väldigt mycket. Hávamál var jäkligt spännande. Just för den här visdomen. Odens visdom till människorna.
Är du asatroende?
– Nej, det har jag aldrig varit. Farsan sa till mig någon gång att jag slutade tro på Gud innan jag slutade tro på tomten.
Vad kunde du lära av Odens visdom?
– Saker som är ganska basala men uttryckta på ett fint sätt.Det kan vara att när man kommer in i ett sällskap så ska man lyssna och ta till sig vad andra säger innan man själv pratar. Eller att om man ligger och grubblar för mycket på nätterna så orkar man inte ta tag i problemen på morgonen.
Bandnamnet är hämtat från JRR Tolkiens ”Sagan om ringen”, där ”Amon Amarth” är namnet på Domedagsberget.
Hur rimmar Tolkiens sagor med låtar om verklighetens vikingar?
– Vår basist Ted (Lundström, reds anm) var ett stort fantasyfan på den tiden. Och där hade han hittat det här namnet då i Tolkiens böcker. Amon Amarth låter ju väldigt hårt och coolt liksom. Och helt ologiskt är det ju inte eftersom Tolkien tog otroligt mycket av sin inspiration ifrån den fornordiska mytologin.
Åter till musiken och kalabaliken. Amon Amarth har en scenshow av det grandiosa slaget, med pyroteknik, dryckeshorn, vikingaskepp och en enorm Torshammare som Johan Hegg far runt med.
– Vi kommer till Uppsala med allt vi har att erbjuda. Jag älskar ju själv de här klassiska scenbyggena med Iron Maiden och Judas Priest och alla legendarerna. Jag tycker att om man har för mycket skärmar blir det som att stå och titta på tv. Det ska vara lite mer teatraliskt.
Till stämningen bidrar i högsta grad den företeelse som blivit ett signum för Amon Amarth – fansens galna ”Epic Viking Row”. Där de mest dedikerade vikingaskallarna sätter sig ner mitt i publikhavet och ror synkroniserat med kraftfulla årtag, utan åror förstås men i takt med musiken.
– Det började år 2009 på en festival i England som heter Bloodstock. Dagen efter såg vi ett Youtube-klipp som någon hade filmat i publiken där de satt och rodde sådär. Vi tyckte att det var skithäftigt så vi delade ju det. Och sen har det där börjat vuxit och blivit jättestort. På en festivalspelning kan det vara flera tusen som sätter sig ner och ror.
På turné händer det att det serveras mjöd under bandets konserter. Det lär inte ske på Fyrishov.
Dricker du mjöd ur hornet du har på scenen?
– Faktiskt är det öl. Jag personligen dricker nästan alltid Guinness på scenen. Det är av två skäl, det är ingen kolsyra och den är inte så stark.
Är det dåligt med kolsyra när man sjunger?
– Ja, man blir ju lite rapig av det.
Men mjöd är väl ärligt talat inte så gott heller?
– Nä, nu du. Nu är det du som lyssnar upp här…
Att håna mjöd visar sig vara något av en öm tå. Johan Hegg berättar initierat om en sorts mjöd som han själv uppskattar oerhört mycket, och som råkar produceras av ett företag som han är delägare i.
– … och den ska drickas välkyld som ett vitt vin ungefär. En perfekt sommardryck.
Åh fan.
– Den är fantastiskt god. Lite syrlig sådär.
Sedan bandstarten i 90-talets lilla Tumba har Amon Amarth byggt en maskin som erövrat världen. Med miljontals lyssningar och enorma konserter.
Nu i augusti spelade bandet på festivalen Wacken Open Air, inför 80 000 tyskar.
– En annan höjdpunkt för mig var när vi spelade på Kia Forum i Los Angeles förra året och på Honda Center i Anaheim tidigare år. Stora arenor i USA, alltså. Det hade vi inte kunnat drömma om när vi började.