Peter Englund är en högst kompetent kritiker

Uppsalaprofilen samlar i "Paradoxmaskinen" kunniga och analytiska texter om allt från Ulf Lundell till kalla kriget.

Uppsalaprofilen Peter Englund är en av våra främsta uttolkare av det förflutna. Sedan debuten med "Poltava" (1988) har han gett ut ett tiotal böcker om svensk och internationell historia.

Uppsalaprofilen Peter Englund är en av våra främsta uttolkare av det förflutna. Sedan debuten med "Poltava" (1988) har han gett ut ett tiotal böcker om svensk och internationell historia.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Recension2024-03-22 12:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Textsamling

Peter Englund
Paradoxmaskinen: Kritik 1990–2020
Natur & Kultur

Uppsalabon Peter Englund, historiker och författare, sedan 2002 ledamot av Svenska Akademien och åren 2009–2015 dess ständige sekreterare, är även verksam som kritiker. Nu presenteras ett urval av "allt det där man genom åren satt ihop lite granna i flykten och vid sidan om" – det som kallas brödskrivande.

Den hovsamma varudeklarationen bör dock inte lura någon. "Paradoxmaskinen" består av texter av vitt skilda slag. Alla har dock det gemensamt att de bör ges koncentration och eftertanke. Under tre grupprubriker; "Att skriva biografi", "Att skriva historia" samt "Att skriva om det samtida", tar författaren, vanligen via ett litterärt verk, upp Coco Chanels solbränna, kalla kriget, Ulf Lundell, rasism, Donald Trump, Karl XII och mycket mer.

Åtskilligt handlar om krig, som ju är Peter Englunds specialområde. Krig och människor, deras makt och vanmakt och vad som driver dem – inte sällan mot undergången.

Både det förflutna och det som sker i vår samtid kan ibland verka obegripligt. Peter Englund visar med sitt historiska perspektiv på just de långa linjerna, orsak och verkan och sammanhang, samtidigt som han också tillämpar och förklarar begreppet mikrohistoria, det som goda författare av historiska romaner bör veta: att det effektivaste sättet att belysa de stora skeendena är att låta dem speglas i vanligt folks vardag.

Ett exempel är Sofia Fedortjenkos bok "Folket i krig". Denna ryska sjuksköterska var kunnig i stenografi, och skrev ned samtal med soldater som hon vårdade under första världskriget. Eftersom ingen förstod vad hon gjorde blev bilden av soldaternas vardag, annars sällan skildrad, helt osminkad; de talar, och hon skriver, "med en förfärande, förbluffande ärlighet".

Som kritiker är Peter Englund både noggrann och skarp, någon gång skoningslös, som när han förintar Herman Lindqvists bokserie "Historien om Sverige". Högsta betyg får den vietnamesiska romanen "Krigets sorger" av Bao Ninh. I andra texter resonerar han kring frågan om vem som var den värste mördaren – Hitler eller Stalin.

Somligt i samlingen upplevs förvisso som aningen daterat, och den långa essän (?) om tillkomsten av det egna storverket "Stridens skönhet och sorg" har nog lägre allmänintresse. Men överlag är Peter Englund en högst kompetent kritiker: välskrivande, analytisk, och kunnig.