"Som vi har älskat" skildrar Sara Parkman på och utanför scenen under arbetet med det prisade albumet "Eros Agape Philia".
Dokumentär
Titel: Som vi har älskat
Visas på: Fyrisbiografen
Medverkande: Sara Parkman
Regi: Gustav Ågerstrand
Speltid: 82 min
Betyg: 4
Det börjar med att vi möter Sara Parkman i logen strax innan en konsert. Hon vandrar lite nervöst omkring för att sedan ta scenen och publiken i besittning. "Jag ropar", sjunger hon starkt och självsäkert. Det liknar en urkraft när hon med sina medmusikanter framför den hybrid av folkmusik som har blivit hennes egen. (Jag såg dem på Katalin för ett tag sedan och imponerades från tårna till hjässan av detta.)
Det är därför lite förvånande att sedan få möta den andra Sara Parkman, den som lever i vardagen. Där är det långt till den så säkra artistpersona som hon har skapat. Här möter man en grubblande, sökande kvinna runt trettio som har många tankar inför livsundret. Hon har just gett ut albumet "Vesper" och siktar på nästa, "Eros Agape Philia", där hon ska ge sig på ett av henne negligerat ämne: kärleken.
Vi följer henne i samarbetet med den musikaliske partnern Hampus Norén, möter Saras familj och vänner. Hon har kallats "queer-religiös" och andligheten är viktig för denna prästdotter från Skön i Västernorrland.
Det är sällan – förmodligen aldrig – som jag sett en artist vara så utlämnande, naken och sårbar i en dokumentär. Detta utan att det blir kläggigt eller skämligt. I stället växer hela Sara Parkman fram på bioduken. Hade jag inte redan varit ett övertygat fan så hade jag blivit det efter denna fina film.