Kärlekshistorien mellan stutmannen Colt (Ryan Gosling) och regissören Jody (Emily Blunt) är underordnad den actionfyllda historien om hur Colt anklagas för ett mord.
Action/Komedi
Titel: The fall guy
Visas på: NFB Gränby, Spegeln
I rollerna: Ryan Gosling, Emily Blunt, Aaron Taylor-Johnson
Regi: David Leitch
Speltid: 126 m
Betyg: 3
"The fall guy” är enligt regissören David Leitch "ett kärleksbrev till stuntaktörerna och filmindustrins obesjungna hjältar". Och visst är de viktiga för att göra en film spännande. Och visst borde det finnas en Oscar i kategorin "bästa insats". En duktig stuntperson ska inte märkas. Publiken ska tro att det är huvudrollsinnehavarna som gör de hisnande fallen, bilkrascherna och bokstavliga eldproven.
David Leitch är helt rätt person att regissera den här typen av filmberättelse. Inte minst då han själv har ett förflutet som stuntman. Att han har känslan har han visat tidigare i filmer som "Fast & furious", "John Wick", "Bullet train" och "Atomic Blonde". Här är det också action från början till slut. "The fall guy" lär just nu ha världsrekordet i antal "car rolls", hela åtta och en halv.
I botten finns en trevande kärlekshistoria mellan kameraskötaren Jody (Emily Blunt) och stuntmannen Colt (Ryan Gosling). Men den är helt underordnad det fartfyllda. Gosling tröttnade förmodligen på sin image som Ken i "Barbie" och ville visa lite muskler (även om han inte gör sina egna farligheter). När Colt skadar sig allvarligt drar han sig undan från allt och alla, inklusive flingen med Jody. De träffas igen då hon har blivit regissör, men då känner hon sig förstås sviken och vill inte veta av honom.
Colt blir indragen i en mörk komplott där han anklagas för mord. En vild cirkus av allehanda analoga tricks tar sin början, plus en del "deep fakes", alltså där man digitalt kan byta ut ansikten på de filmade. Här finns en känsla av ett slags motståndsrörelse från den gamla hederliga tekniken mot "fusket" med digitala funktioner. Det är svårt att ta riktig ställning i den frågan. Ser man till skadefrekvensen hos stuntpersoner så är det förstås lovvärt med ett minimerande. Fast självklart är det mer hisnande med riktiga faror.
"The fall guy" är i mångt och mycket en metafilm, alltså en film om en film. Inte minst visar avsnitten som kommer under eftertexterna detta. Så sitt kvar till slutet, det lönar sig. "The fall guy" är snygg, en dröm för actionälskare och en värdig hyllning till stuntaktörerna som med livet som insats genomför sitt yrke. Samtidigt är det inte en film som man minns särskilt länge.