Illusionslöst men hoppfullt om bleka dödens minut

Poesi

Nils-Åke Hasselmark
Ingenmans strand
Norstedts

I dag behåller människan sin vitalitet upp i hög ålder. Det blixtbelyses av att två av höstens intressantaste poeter, Nils-Åke Hasselmark och Lennart Sjögren, är 90 respektive 94 år.

"Ingenmans strand" heter Hasselmarks nya diktsamling. I den frågar han: "- - - finns det något verksamt sätt att förbrylla döden". Döden är hans genomgripande tema, liksom den var i Sjögrens ”Regnbågen”.

I "Ingenmans strand" uppmanar Hasselmark sin poetiske frände Konstantinos Kavafis (1863–1933) att hålla fast vid sin vaka i vetskapen om att "varje minut är ett omistligt ting". De båda har bland annat den finstilta ironin gemensamt.

Hasselmark penetrerar varat och döden "med språket som enda bittra utväg". Det är inte längre "mjuka armar" som kommer för honom när han tänker på henne som "bara tillfälligt" fanns. Det som uppslukar honom är "Ljuset mitt i vårvintern/ som öppnar mitt mörker/ för oss båda”. Och han tycks vara på det klara med att "Om du ser in i rymden eller i trappljuset" kan komma på ett ut.

I sina dikter går Hasselmark till strid mot att vi omvandlar gruvornas oskuldsfulla malm till dödliga vapen och gör dödandet till underhållningsvåld i lönsamma deckare medan verklighetens människor dör i vånda och till förruttnelse.

Det är en mörk bild som Hasselmark förmedlar av ensamhet och förmultnande, helt olik Sjögrens vision av ett milt kretslopp i "Regnbågen". Ändå är slutintrycket av "Ingenmans strand" ett envist hopp: "Se in i mörkret och tro/ bergfast på dagen”.