Baren är det första man ser när man kommer in. Notera korvarna i kylen till höger.
Efter en lång väntan (pandemi) öppnade till slut Alt Berlin, vägg i vägg med systerkrogen Churchill Arms. Längre ned på gatan finns kusinen Bierhuis. Väntan var inte förgäves. Patrullen trivs på den intima krogen, en slags korsning av rustik pub och ölstuga. Det är duktigt tätt mellan borden, och inredningen känns kanske inte så genuin. Men det är funktionellt, och trivselfaktorn är som sagt hög.
Maten är såklart tysk. Däremot blir patrullen oftast hälsad välkommen och serverad på engelska. Kanske lite tråkigt om man hoppats få visa upp sin skoltyska, men delar av personalen talar vid behov tyska för dem som vågar sig på det.
Det ska sägas på en gång: portionerna på Alt Berlin är stora. Vill man ändå ta en förrätt är det inte en så dum idé att testa plockbrickan, ”Gemischte platte”, bestående av chark, ost och oliver (119 kr). Trevligt att dela på som tilltugg. ”Brezel”, en klassisk kringla, serveras med färskostkräm och rökt skinka är också en fin start, liksom ”Tomatensuppe”, en soppa i gazpacho-stil som är frisk i smaken.
Huvudmålen domineras av korv och schnitzel. Inget konstigt i det. Krogpatrullen hade emellertid gärna sett något lite mer ”modernt” inslag, som flammkuchen, tysk pizza.
Rejäla portioner. Ibland får vi frågan om vi vill ha en doggy bag, ibland inte.
Beställer man en bratwurst kommer det in två rejäla korvar som vilar på en surkålsbädd. Till det potatissallad (som känns pliktskyldigt utförd) och rödkål. Korven är ljuvlig, nästan blommig i smaken av kummin och vitlök. Priset, 159 kronor, är mycket anspråkslöst. Currywursten (159 kr) är också njutbar och framkallar en känsla av korsning mellan restaurang och slabbigt gatukök. Den köttiga korven serveras med pommes, som är frasiga men snabbt blir mjuka på grund av överdosering av curryketchup. Men måttfullhet är inte något som beaktas på Alt Berlin.
Schweinshaxe. En lite brutal rätt. Som kunde ha fått nån liten grönsak som sällskap kanske.
Kalvschnitzeln (199 kr) är en av menyns tryggaste val, här får man en frasigt panerad köttbit med smarrigt ansjovissmör. Mastigt, men vällagat och prisvärt.
”Schweinshaxe”, ugnsrostat fläsklägg (239 kr), är en annan klassiker. En rejäl pjäs även detta, som serveras med en kniv nerstucken i sig. Det ångar ur skapelsen när man klyver den och skänker en lite brutal känsla över ätandet. Köttet är välbakat och intas med tillbehören brödknödel och skysås. Knödeln är måhända lite kompakt till sin natur.
Det är tätt mellan borden, nästan för tätt. Men stämningen blir onekligen hög och de som vill ha kala och sterila matsalar går nog bäst någon annanstans.
Alt Berlin är som framgår inte någon vegokrog, men alternativ finns. Bland schnitzlarna döljer sig en rotselleri-dito (179 kr), ett helt okej val. Den serveras lite för tjock, vilket gör att känslan av att enbart proppa i sig en rotsak infinner sig efter ett tag. Citronsmöret är milt och fint, men kan tillsammans med paneringen faktiskt ge en lätt vibb av bakverk.
Apfelstrudel, en riktig klassiker.
Efterrätterna, om man nu orkar, känns naturligt nog inte som krogens huvudfokus. Men apfelstrudeln (99 kr) är helt okej, om än lite klen på just äppelfronten, desto mer mandel, och glassen är isig. Vaniljpuddingen (89 kr) kan man stå över. Puddingen är väl söt och täckt med kaksmulor, vilket förstör puddingens främsta jobb: att vara len och mysig i konsistensen.
Men sammantaget är Alt Berlin lite utav en pärla. Visst skulle vi gärna ha sett en lite större bredd. Varför inte något turkiskt, som ju har så påfallande närvaro i Berlin? Servicenivån varierar också. Men det är mindre anmärkningar. Att kunna glida in på ett så mysigt ställe och få sig ett vällagat skrovmål för en spottstyver är en nog så stark attraktion i dessa tider.