Roman
Iida Rauma
Förstörelse
Övers. Janina Orlov
Rámus förlag
Med skolskjutningen i Finland och den bakomliggande mobbningshändelsen i färskt minne, får Iida Raumas roman "Förstörelse" en lika aktuell som skrämmande inramning. Boken är redan flerfaldigt prisbelönad och finns nu i svensk översättning. I centrum står kvinnorna A och Ira. Båda gick de i samma grundskola. Några gånger har de mötts sedan dess, iakttagit varandra utan djupare möte, trots att de delar en ohygglig erfarenhet. A har återvänt till skolvärlden som lärare och har ett vikariat i Åbo. Under en joggingtur får hon syn på Ira och det är nu som A verkligen söker upp henne. Deras gemensamma berättelse är mobbning med nästan dödlig utgång. Ira som var nära att dränkas i en toalettstol och A som med nöd och näppe undkom att bli strypt.
Trots deras gemensamma utsatthet var de främmande för varandra i skolan. Deras möte nu blir en danse macabre där berättelse och identitet smälter samman. Minnen och ord börjar komma. Berättelser som är skrämmande och fyller läsaren med avsky över ett våld och en likgiltighet som är total. Inte minst de vuxnas. Läraren är den som inte sällan väljer ut offer och legitimerar våldet. Ändå blir varken A eller Ira offer. Dels för att de inte tillåts vara det då omgivningen blundar. Dels för att de på sina egna sätt ständigt protesterar. Iras berättelse om sin närvaro på en klassträff som ingen av dem blev bjuden till har likheter med Anna Odells film "Återträffen".
Deras dans blir en malström som suger åt sig alla aspekter av mobbningen, barnens faktiska sadism, de vuxnas förnekelse, samhällets ansvar och kulturens alla aspekter på detta våld som inte hade accepterats i något annat sammanhang. Parallellt med denna destruktivitet berättas det om en stads långsamma förintelse. Vad var det egentligen som hände med gamla Åbo?
Iida Rauma skriver med ett flödande och intensivt språk och en ständigt underliggande ton av vrede. Ingen finns där när de behövs. Inte ens psykologen. När A och Ira gör sin resa bakåt i tiden sker det på egen hand – och på egen risk. Ira betyder på latin just vrede. Den vrede som A har saknat, som hon har varit rädd för och i stället somatiserat, blir nu hennes egen. Det är lätt att prata sönder ett ämne som mobbning i en roman. Här finner ämnet sin plats i ett litterärt verk, så begåvat att ord, avsky och medkänsla dröjer sig kvar länge.