Action/Äventyr
Titel: Furiosa: A Mad Max saga
Visas på: Spegeln, NFB Gränby, Royal
I rollerna: Anya Taylor-Joy, Chris Hemsworth, Alyla Browne
Regi: George Miller
Speltid: 148 min
Betyg: 3
Äntligen är det dags att besöka George Millers "Mad Max"-universum för femte gången. Men i stället för den utlovade uppföljaren till omstarten från 2015, med Charlize Theron och Tom Hardy i huvudrollerna, blickar man nu bakåt.
Det har inte varit någon hemlighet att den Charlize Theron-ledda succéfilmen kantades av konflikter, och sedan premiären har regissören dessutom varit i en rättslig tvist med produktionsbolaget. Därför har det nu hunnit gått hela nio år sedan den senaste filmen, och vad som händer med uppföljaren "The wasteland" är ännu oklart.
George Miller har nu valt att fokusera på Charlize Therons karaktär Furiosas ursprung. Den här gången axlas rollen av Anya Taylor-Joy. Men även om syftet att ge mer kött på benen åt de rätt endimensionella karaktärerna är gott, så infrias aldrig löftet. Mer än något känns det som ett publikfrieri att sätta fanfavoriten Furiosa i fokus, utan att egentligen ha en historia att berätta.
Filmen spänner över hela 15 år och följer Furiosa från ung ålder då hon kidnappades från sitt hem. Vi får sedan se henne växa upp och kämpa för att ta sig hem igen. Låter det bekant? Jo visst, det är egentligen exakt samma story som i förra filmen. Eftersom vi redan vet huvuddragen i Furiosas livshistoria, och vet att hennes uppdrag är dömt att misslyckas, erbjuds tittaren inte någon egentlig spänning. Dramaturgin saknar helt drivkraft. Därför kastas en kärlekshistoria hastigt in, som inte heller den får något djup.
Säljargumentet att vi ska få "veta mer" om Furiosa jobbar hela tiden mot den tunna dialogen. Faktum är att Anya Taylor-Joy genom den utdragna filmen endast har ynka 30 repliker. Till följd av, eller i protest mot, sitt barndomstrauma är hon nämligen självvalt stum. Det tar ifrån henne den agens som vi har kommit att förknippa henne med, vilket är tråkigt när George Miller ändå delvis har gjort en ansträngning att bredda de ytliga kvinnliga karaktärerna.
Det sökande fokuset tar också udden av de karaktäristiskt intensiva actionscenerna. Kvar är en film som inte riktigt vet vilken riktning den ska ta till följd av den förra succén. Regissören förlitar sig lite för mycket på gamla trick, vilket gör att den hisnande chockfaktorn uteblir.